Dags att titta på en riktig klassiker i nya kläder. Ibland kallas den Cykelpumpen på grund av dess cylinderform. Idag är MKIV knappast en nyhet men den erbjuder något i förhållande till föregångarna som är svårt att mäta sig med.
William B. Ruger, en passionerad vapentillverkare fick efter andra världskriget tag på ett par japanska Nambupistoler som fascinerade honom. Han beslöt sig för att inte nöja sig med att kopiera pistolerna i sitt garage, utan vidareutvecklade en egen modell som slutligen skulle kallas Ruger Standard. Pistol var billig och enkel att tillverka men Ruger hade inte tillräckligt stor plånbok för att dra igång en storskalig produktion. Han hade lyckligtvis en vän med djupa investeringsfickor, Alexander Sturm, som såg potentialen i pistolen gick in med en stor insats. De grundade företaget Sturm, Ruger & Co och började sälja pistolen 1949. Pistolen skulle visa sig vara en en riktig succé då tillverkningstekniken var så mycket enklare än vad konkurrenterna hade att de kunde kapa priserna rejält.
Nambu till vänster (Rama, CC BY-SA 3.0 FR) och en Standard till höger (Faceless Enemy, CC BY-SA 3.0) Ingen av pistolerna är väl nödvändigtvis vacker men funktionen är där.
Under åren har pistolen genomgått flera förbättringar och uppdateringar, men det dröjde ända till 1982 innan den första av dessa uppdateringar slutligen kom. Mark II, som hade en lägre profil, en bättre avtryckare och en säkrare design jämfört med originalet Ruger Standard. Utvecklingstakten av pistolen gick fortfarande relativt långsamt och det dröjde till 2005 innan nästa modell kallad Mark III introducerades. Det var den första Ruger-pistolen som var fullständigt demonterbar för enkel rengöring och underhåll. Den senaste iterationen av pistolen är den vi har i dagens artikel kallas MKIV och kom 2016. Det som främst lockar med den nya modellen är en ny och kraftigt förenklad demontering.
Pistolen vilar på en solid grund av rejält med stål. Pipan är nästan komiskt grov i förhållande till .22lr patronen som den är parad med. Det gör att pistolen känns solid och möjligen framtung. Samtidigt som vikten kan hjälpa till att håla rekyl nere, motverkas det av den höga piplinjen som ligger en god bit över tumvecket. När jag skjuter med stödhand går det att få upp tempot rätt bra men den ganska smala kolven gör att jag inte riktigt får det grepp jag vill ha.
Vad gäller riktmedel önskar jag helt klart breda sådana på en tävlingspistol. Samtidigt är Ruger MKIV i sig smal och det hade troligen varit risk för att skada siktbladet om det var större. Siktbladet som följer med är dock ställbart vilket helt klart är trevligt. Riktmedlen är svarta och tydliga. Även om jag hade önskat rakbladsvassa kanter gör de vad de ska utan större konstigheter.
Jag tycker om kontrollerna, de är lagom stora och sitter på rätt ställen. Framförallt hanteringen av mantelrörelsen tycker jag om. Längst bak sitter ett förhållandevis litet grepp som gör att det går snabbt att dra och släppa. Lite beroende på modell kan detta grepp komma med mer exotiska utformningar som gör att det är ännu enklare att hantera. Oavsett typ så känns det helt klart som en säker funktion. Skulle vapnet kärva eller bråka så går det väldigt fort att göra en mantelrörelse utan att behöva sätta händerna långt fram på vapnet.
Att plocka isär en MkIV är helt klart en fröjd. Tryck på knappen på baksidan av stommen och vips är det klart. Bara att haka av den pipa från stomme, dra ut slutstycket ur överdelen och så är det klart.
Det är verkligen inte en särdeles komplex pistol och den är enkel att plocka isär. Det är tydligt att det har funnits mycket eftertanke när konstruktionen tänkts ut över tid.
Ett exempel på livskvalitet är att det i botten av pistolgreppet sitter en extra fjäder som hjälper till att verkligen skjuta ut magasinet ur pistolen. Kul liten feature men troligen hänger det samman med att magasinet annars skulle vara lite smått pilligt att få ut då magasinbottnarna är relativt små.
Det som attraherar många till Rugern är dess prislapp och möjlighet att bygga om lite efter tycke och smak. Exempelvis är möjligt att montera dit en räls på toppen av pistolen för montering av rödpunkt eller vad som nu önskas. Det finns gott om eftermarknadsdelar till pistolen. Jag skulle nog vilja påstå att pistolen förtjänar och kanske till och med kräver eftermarknadsdelar.
Avtrycket som sitter på pistolen vid leverans lämnar en hel del att önska. Den har ett väldigt långt förtryck i vad som känns som flera olika steg, det är inte en enda mjuk rörelse. Även om jag lyckas få till en helt okej träffbild efter några serier upplever jag det är svårt att hitta tryckpunkten. Reseten är också avskräckande lång vilket kan leda till sämre avfyrningar när tempot är högt. Den breda avtryckaren maskerar den höga avtrycksvikten rätt bra men jag skulle gärna önska någon form av räfflor som gör det enklare att känna var fingret ligger. Många väljer att byta avtrycket på pistolen vilket lyfter den rejält. En vanlig uppgradering är ett Volquartzen trigger kit för ca 2 000 kr.
Hur är den då att hålla? Orginalvinkeln på kolven för tankarna lite till 1950 och 60 talens ray-guns. Kolven är också något oväntad liten i omfång och gör att pistolen känns ganska nätt i handen tyngden till trots. Fram och baksida av kolven är helt släta vilket inte ger särdeles extra bra grepp, men ytorna är också platta och går enkelt att förse med tejp för den som vill ha extra grepp. Kolvplattorna har en behaglig textur och ger bra grepp i handen. Givetvis går det att köpa till en mer avancerad kolv från exempelvis Rink vilket lyfter pistolen ytterligare.
En av Rugerns styrkor ligger i att pistolen har hängt med så länge vilket gör att det finns gott om uppgraderingar och eftermarkandsdelar. Till vissa tävlingsvapen kostar magasinen närmare 1 000 kr men för en Ruger MkIV ligger priset på ett magasin mellan 350 och 400 kr i skrivande stund. Dessutom är magasinkapaciteten hela 10 patroner vilket ger mer pang per magasin, vilket såklart är trevligt. Vid leverans var magasinen lite kräva och ägaren av pistolen jag testade har därför polerat de glidytor som finns i magasinen. Nu glider patronföljaren mjukt och fint.
Lådan som pistolen kommer med är rejält stor. Inuti finns en enklare plastinredning som skytten i fråga hade ersatt med en egen formskuren lösning. Lådan är så stor att den lämnar gott om utrymme för extra utrustning för den som önskar komplettera med saker att ta med sig. Associationerna går till den lite överdimenstionerade lådan till Feinwerkbau AW93. Rugers lådan är kanske mindre stryktålig än den som levereras med en FWB men mitt intryck av den är ändå gott.
Sammanfattning
En Ruger MKIV kostar idag under 10 000 kr ny, inte ens en tredjedel av de flesta sportskyttepistoler. Ett attraktivt pris såklart men det finns flera förklaringar till det. Den saknar t.ex. rekyldämpande konstruktion, distinkt och ställbar avtryckare, rejäla riktmedel, maxad visirlinje, justerbar kolv. En del av detta går att komplettera i efterhand och fixa till bättre för den som önskar. Vad som däremot inte går att lösa är att pipan ligger relativt högt, vilket skapar en sämre rekylhantering. Däremot är det precis som med många andra vapen att du kan skjuta väldigt bra med en Ruger MKIV om du har en god teknik. Jag tycker inte den ska jämföras med pistolerna i de högre prisklasserna då det är helt olika typer av vapen. Istället tycker jag att MKIV förtjänar att bemötas för vad den är och vad den kan erbjuda. För mig känns pistolen som en plattform att bygga vidare på allt eftersom intresset växer och förändras.
Hoppas att artikeln ger tips eller inspiration till säsongens skytte. Jag vill rikta ett stort tack till alla er som bidrar med en slant som hjälper till att hålla sidan uppe. Du kan också stödja bloggen antingen via en donation på paypal eller ett stöd på Patreon, klicka här! Stort tack och hoppas vi ses därute!
MVH
Stefan