2020-02-20 (Uppdaterad 2021-09-21)
AW93 - ett modernt vapen av den gamla skolan. Vad menar jag med det egentligen? I den här artikeln ämnar jag ge en bred bild av vapnet. Allt från vapnets historia, utformning, styrkor, svagheter och praktisk användning. Feinwerkbau har varit hjälpsamma och svarat på mina frågor via Volker Müller på avdelningen Technical Distribution. Det blev en lång artikel så häll upp en kopp kaffe och sätt dig bekvämt.
Feinwerkbau AW 93, eller Feinwerkbau Altenburger & Westinger ´93, är knappast ny. Det är en pistol av hög kvalitet som fortfarande efterfrågas. Den förekommer även frekvent på tävlingar så det känns som att det är en relevant pistol att skriva om.
Historik
Vi börjar historiken med att titta lite snabbt på företaget Feinwerkbau, eller Feinwerkbau Altenburger & Westinger Gmbh som är företagets fulla namn grundades av Karl Westinger och Ernst Altenburger kort efter andra världskriget. De hade båda arbetat på vapenfabriken Mauser och värt att notera är att Westinger under 30-talet bidrog till en vidareutveckling på den välkända pistolen C96, även känd som broom handle mauser. Under efterkrigstiden var det inte tillåtet att tillverka vapen i Tyskland, således fokuserade Westinger och Altenburger istället på att precisionstillverka olika produkter av hög kvalitet, bland annat komponenter till räknemaskiner. Åren gick och tiderna förändrades och när det senare blev tillåtet att tillverka luftvapen i Tyskland gav sig Feinwerkbau in i den branschen. De slog sig in på en ganska avsomnad marknad med relativt låg utveckling och skapade snabbt ett namn för sig med revolutionerande design och hög kvalitet. Över tid tillkom såväl luftpistoler och finkalibriga gevär i .22lr, men det skulle dröja ända till 1994 innan de släppte sin första självladdande finkalibriga precisionspistol. Liksom övriga vapen de tillverkat gjorde den ganska snabbt ett namn för sig själv. Att konstruera ett vapen från grunden tar både tid och är tämligen komplicerat. Gjorde Feinwerkbau allt rätt från början? Lånade man in någon expert? Ska vi få svar på den frågan måste vi backa bandet till 1960-talet och byta land.
Faktum är att AW93 har sitt ursprung i 60-talets Sovjetunionen som då hade ett stort intresse av att visa upp idrottare av alla tänkbara skolor, såväl som sina tekniska framsteg. Skytte med hög precision var något att vara stolt över och var dessutom en mycket intressant teknologisk arena. Bland annat skapades den kontroversiella bågpistolen MTS-3 “Rekord” som användes i Rapid Fire på OS 1956. Konstruktionen var överlägsen och förbjöds därefter genom nya regler som sade att vapnets pipa måste ligga över skyttens handled. Som ren kuriosa kan nämnas att konstruktören av det vapnet var blind, men låt oss återgå till historien om AW93.
AW93ans stamtavla kan härledas till några modeller kända som XP-64 och XP-70 och de var något mindre exotiska än MTS-3 i sin utformning. De skapades av vapenkonstruktörerna Efim Haidurov (Khaidurov) och Vladimir Razorenov. Exakt vem som gjort vad är ganska svårt att få grepp om. Haidurov är det namn som dyker upp oftast i de tidigare versionerna och det var via Razorenov som vapnet till sist kom till Feinwerkbau, men nu går jag händelserna i förväg. XP modellerna var populära i landets skytteklubbar och tillverkades i mindre serier för just detta ändamål.
Som ytterligare ett sidospår kan det nämnas att IZH (Baikal) så småningom fick händerna på vapnet och därefter började producera ett vapen kallat HR30 (KhR30) vilket i sin tur förenklades till en modell för enklare massproduktion kallad IZH35. Den senare kom att bli det vapen som skulle användas av skytteklubbar vilket många av landets skyttar upplevde som en klar nedgradering. Anledningen till att ta upp detta sidospår är att IZH35 ibland felaktigt sägs vara basen för AW93an. Likheter finns, men betrakta snarare IZH35 som en kusin eller farbror till AW93. De är sprungna ur samma vapen, men har utvecklats åt två olika håll.
Går vi tillbaka till XP-70 och går vidare i rakt nedstigande led kommer vi finna en serie förfinade vapen (XP-79, 82, 88) som slutar i en modell kallad XP-89. Detta vapen förekom aldrig i masstillverkning till skillnad från IZH35. XP modellerna handtillverkades i sammanlagt 20 exemplar som användes framgångsrikt av sovjetiska skyttar under internationella tävlingar under 80-talet.
Om du jämför en bild av en XP-89 och en FWB AW93 kommer du väldigt snabbt finna att de är extremt lika vara varandra till det yttre. Detaljer som korn, siktblad och kolv har förändrats. Men mantel, magasin, rekylfjäder och i princip hela stommen är mer eller mindre samma vapen.
Det finns vissa skillnader mekaniskt på rekyldämpningen, exakt vilken kan jag dessvärre inte svara på, en ny förbättrad finish och i precisionen i själva tillverknings-processen. I sammanhanget kan det sägas att det inte är helt enkelt att hitta detaljerad information om XP-89 och dess konstruktion, än mindre få tag på en och titta på dem. Vidare finns det inte mycket skrivet om vapenkonstruktörerna själva.
1990 kontaktade Razorenov Feinwerkbau som blev väldigt intresserade av pistolen. I designen såg Feinwerkbau en möjlighet att komplettera sin produktlinje utan att själva behöva investera i att själva utveckla en pistol helt från grunden. Köpet kunde slutligen genomföras 1993 och enligt Volker Müller å Feinwerkbau var motiveringen bakom köpet var att företaget ville erbjuda en precis sportpistol med goda hanteringsegenskaper. Speciellt intresserade Feinwerkbau sig för den för skyttevärlden nya konstruktionen av rekyldämpning som möjliggjorde en mjukare rekyl. De exakta detaljerna för hur köpet gick till är höljt i dunkel och beskrivningarna om vem som fick vilka pengar och vem som skulle ha vad går isär. En del källor menar att vapnet såldes ut av idrottskommitén och att konstruktörerna inte såg några pengar över huvud taget, andra källor menar att processen för försäljningen blev försenad av Razorenovs änka (Razorenov själv avled samma dag som försäljningen genomfördes) som ville ha större ersättning för rättigheterna. Vad som faktiskt hände är gömt i historiens dimma idag. Skulle det dyka upp ny information om själva processen kommer jag att uppdatera med information om detta, men med tanke på att vi inte vet mer än såhär, närmare trettio år senare, är det troligt att vi aldrig får veta.
Volker Müller på Feinwerkbau svarar såhär på frågan:
"As far as we know, Razorenov and Khaidurov worked together for some time. However, we no longer know exactly how they worked together back then. Unfortunately there are no more contemporary witnesses [...] The basic construction of the pistol came from the Russian designer Vladimir Razorenov. In 1990 Razorenov offered this design to the Feinwerkbau company for production and further development. Feinwerkbau found the construction interesting, especially because of the new damping mechanism."
Hos Feinwerkbau fick XP-86 en dos av tysk precision och ingenjörskonst och namngav den färdiga produkten efter företagets grundare Ernst Altenburger och Karl Westinger: AW93. Företaget började sälja vapnet 1994. Trots sin härkomst i rapid-fire och snabbare grenar menar Volker Müller att de primära kunderna idag snarare är skyttar som deltar i långsammare precisionsgrenar.
Huvudmarknaden är Tyskland och Europa. Några planer på att att som företag expandera till den NRA-startade grenen bulls eye shooting finns inte i dagsläget enligt Müller. Någon anledning gavs aldrig, men det är tänkbart att det beror på att i bulls eye är det tillåtet med optiska riktmedel, något som skulle vara kräva en del bearbetning på vapnet. AW93 står endast för 3% av Feinwerkbaus sålda vapen, vilket hjälper oss att sätta produktutvecklingen i ett lite större perspektiv.
Versioner AW93
Till skillnad mot XP-86 var de första versionerna av AW93 helt förnicklade, såväl stomme som mantel. Förnicklingen kom dock att vara något besvärlig och tenderade att släppa eller skapa andra problem, framförallt på manteln. Lösningen blev att blånera de delar som hade störst problem med dessa skador.
AW93 kommer såväl i standardversion som i en version kallad Light. Light har en rekyldämpare i blåeloxerad aluminium och har en utskuren botten. Den är 100 gram lättare än standardversionen. I hålrummet på rekyldämparen kan man på lightversionen montera dit extra vikter för att påverka vapnets balans och rekylhantering. Följande beskrivning av variationerna fick jag av Feinwerkbau:
Fram till serienummer 3407 var stålgreppet, kolv och avtryckaren konstruerat i antingen höger- eller vänsterutförande med en lätt vinkel. Detta medförde nackdelen att det inte gick att byta mellan höger- och vänsterkolv på ett vapen.
Från serienummer 3 407 var stålkonstruktionen symmetrisk och en sista skottspärr installerades.
Från serienummer 15 000 var vapnet försett med ett nytt, mer justerbart siktblad, och en mantelspärr placerad på vapnet sida, lätt tillgänglig för pekfingret. Manteln byttes från nickelpläterad till blånerad.
Från serienummer 16 000 tillkommer lades en slagstiftssäkring till.
Senaste versionen från serienummer 20 000 och framåt har dämpningen under pipan fått sin nuvarande konstruktion och lightversionen introducerades.
2017 tillkom två stycken gängade hål i pistolens varbygel vars funktion är en form av framtidssäkring. Volker Müller beskrev det på detta vis: "The two threaded holes are currently in preparation and will be used in the future to accommodate special accessories. Additional weights and possibly a support device for rest shooting are being considered. "
I dagsläget hälsar Feinwerkbau att de inte har någon planerad utveckling av vapnet inom någon snar framtid. De menar också att pistolen säljer väl, trots en ganska nischad och begränsad marknad.
Utformning
AW93 är unik i det nuvarande utbudet av nya .22 pistoler i den övre prisklassen eftersom magasinet förs in i kolven underifrån. Magasinet går således hela vägen genom kolven. Övriga konkurrenter har magasinet placerat framför avtryckar-gruppen på ett eller annat sätt. Borträknat Walther SSP vars magains förvisso ligger i kolven, men matas från toppen av vapnet. Visst finns det andra pistoler som som har samma typ av konstruktion som AW93 ex Ruger MKIV, men inte i samma pris-skikt. Placeringen av magasinet är nog det som gör vapnet till vad det är eftersom speciella hänsynstaganden måste tas för att hantera denna placering. Bland annat handlar det om att kolven behöver vara ganska stor för att få plats med allt från magasin till avtryckargrupp. I gengäld kan pipan göras lång och vapnet kan ha en låg profil. Värt att notera är dock att AW93 av vissa räknas som en hög pistol. Ytterligare en konsekvens av konstruktionen är att vikten förflyttas bakåt i vapnet och även om det faktiskt är tyngre än många av konkurrenterna gör viktfördelningen att vapnet känns något lättare än vad det faktiskt är. Profilen framhålls, av vissa bullseyeskyttar i USA, vara bättre än exempelvis Pardini vad gäller kraftig sidvind (dock ska nämnas att i bulls eye skjuter man på 50 meter och optiska riktmedel är tillåtna, vilket ytterligare påverkar profilen. Själv ställer jag mig lätt skeptisk och skulle kalla det anekdotiskt snarare än fakta, men åsikten kan ju åtminstone presenteras. Vad gäller kolvvinkel med mera så är detta väldigt individuellt så jag väljer att utelämna mycket av det då man alltid ska hitta ett vapen som passar den egna skjutstilen.
Jag har vad som skulle kunna kallas för normalstora händer och normallånga fingrar, men av allt att döma är en kolv-modell large det som passar min hand bäst. Jag valde en från Rink, mer av en estetisk anledning än en ergonomisk sådan då jag upplevde greppen relativt lika. En person med kortare fingrar eller mindre händer kommer nog få problem med att bekvämt få ett bra grepp om kolven. Till skillnad från andra vapen så går det inte att kompensera genom att bara sätta på en mindre kolv då det faktiskt finns ett minimimått för kolven i och med den väl tilltagna stommen. Förutom att begränsa möjligheten för mer exotiska utföranden av kolven innebär det faktiskt också att träkolven inte omsluter den interna metallkonstruktionen. Den omsluter stommen på sidorna och bak, men lämnar framsidan fri med naken metall. Några konsekvenser av detta är att det inte finns några fingerräfflor på framsidan av kolven, annat än precis vid den vinkel där du viker fingrarna. Det betyder också att framsidan av kolven kan kännas kall om det är kyligt ute.
AW93 har en konstruktion för att dämpa rekyl en vikt under pipan som följer med manteln tillbaka och som bromsas in med hjälp av en fjäder. Den upplevda rekylen av vapnet med en lättare ammunition kan snarast beskrivas som mjuk eller kanske något utdragen i motsats till rapp rekyl. Beroende på modell standard eller light är vikten tillverkad på olika sätt och på lightmodellen är vikten blåeloxerad aluminium.
Det finns möjlighet att enkelt fästa ytterligare vikter med hjälp av skruvar på vikten vilket påverkar såväl vapnets balans som rekylupptag. Konstruktionen för rekyldämpning är smart och den upplevda rekylen är väldigt bekväm, speciellt om man skjuter SK som har något lägre utgångshastighet. Jag har skjutit med vikt av och vikt på. Stabiliteten med vikt på är väldigt trevlig och det känns att vikten gör skillnad för rekylupptaget, framförallt vid snabbare skytte.
Kornet är lätt konformigt. Detta hjälper ögat att se om kornet inte är mitt i siktskåran då den lätt avsmalnade toppen hjälper till att förstärka upplevelsen av att kornet inte ligger rätt. Siktbladet är justerbart, mer om det längre ned.
Avtryckargruppen är lättöverskådlig och placerad bakom avtryckaren och på vänster sida i stommen. Avtryckaren är fantastiskt krisp och har gott om inställningsmöjlig-heter (mer om det nedan) och är konstruerad på ett sådant sätt att avtryckarlänken inte är fäst direkt till vapnets sear. Istället sköts detta genom en separat vipparm, en liknande konstruktion finns i ett flertal andra vapen så som bland annat Match Guns MG2.
Nytt levereras vapnet med två magasin, men väskan har plats för tre. Ett nytt magasin kostar nära på 1000 kronor, så även om man är sugen på att fylla upp det sista facket, är det en utgift som man kan dra sig något för. Känns kanske snålt att man inte får med magasin till alla platser, men det skulle också gör att vapnet blir dyrare än vad det redan är. Om magasinet råder det underhållande nog lite delade meningar. På Feinwerkbaus egen hemsida står det 5 patroners- magasin, men manualen förtydligar 5+1. Återförsäljare i Sverige skriver rakt ut 6. Det går kanske att fråga sig vad som gäller och magasinet i sig tar utan bekymmer 6 patroner utan större svårighet. Detta råkar vara väldigt tacksamt för fältskytte, men laddar du så fullt kommer den lilla knappen på sidan av magasinet ta i ramen något när du för in den i vapnet. Sålunda, magasinet klarar 6 patroner, men vapnet är inte helt konstruerat för det. Värt att notera om magasinen så är de "full-längd" i kolven men tar endast 6(5) patroner.
För den som vill torrklicka och träna avfyrningar mycket kan det vara skönt att veta att en AW93 inte ska ha några särskilda tillbehör eller klickpatroner. Slagstiftet är placerat och konstruerat på ett sådant sätt att det inte slår i pipan. Bara att klicka på med andra ord.
Justerbarhet
Siktebladet går att justera i höjd och sidled med skruvar gjorda för att skruva med fingrarna (mejsel går också för den som föredrar det). Klicken är mycket distinkta. Bredden på siktskåran går också att ställa in, men för detta är du hänvisad till en mejsel.
Ställbart tryck är en självklarhet på ett vapen som detta. Det är väldigt smidigt att ställa trycket på en AW93, till en gräns. Den det finns många skruvar att pilla med samt att du behöver parera inställningarna med en skruv som lite extra opraktiskt är placerad på baksidan av pistolgreppet innuti kolven och att du behöver se vad din sear gör. Som du också kan se av bilden till höger så kan du inte skruva på skruvarna 1-4 om avtryckaren är placerad framför, den är mycket enkelt att flytta på, men det är ett lite extra handhavande att flytta av och på. Du kommer dock smidigt åt skruvarna 1-4 genom en öppning i varbygeln. Det blir med andra ord en hel del montera på/av innan du är klar såväl med kolv som med avtryckare. Lyckligtvis är detta något du gör enstaka gång tills du hittat en inställning du är nöjd med. Var uppmärksam och se till att följa instruktionerna samt att inte dra någon skruv i botten!
Kvalitet och tillförlitlighet
Feinwerkbau har gott rykte om sig som en tillverkare med hög precision. Det allmänna omdömet om vapnen har överlag varit mycket positivt och det har varit ett väldigt väl rekommenderat vapen sedan länge i Sverige. Eftersom konstruktionen har många år på nacken har också tillverkaren haft tid och möjlighet att fixa till eventuella problemområden och idag är den ett säkert kort. Självklart finns det skyttar som har andra erfarenheter, men överlag skulle jag våga påstå att det är ett erkänt bra vapen.
Själv har jag endast skjutit SK Pistol Match med vapnet, medan klubbkamrater har i huvudsak skjutit CCI. Ingen av oss har upplevt några direkta problem med varken eller. Däremot föredrar jag hur mjukt vapnet går med SK, samt att ammunitionen inte geggar ned så förskräckligt.
Tidigare nämnd klubbkamrat har råkat ut för att fästet till kornet har lossnat, vilket orsakat att siktet siktet hoppat i sidled under skjutning. Vad som orsakat problemet är svårt att säga. Det köptes begagnat och det är inte osannolikt att kornet fått sig en däng i sidled vid hantering vid något tillfälle. Vapnet lämnades in till Sportec för att få det löst. De säger att de har åtgärdat denna typ av fel tidigare, men att det inte händer särskilt ofta att de får in vapen med detta problem. För en händig kan detta problem åtgärdas genom att värma upp den främre delen av pipan, lossa fästet från pipan. Därefter ordentligt rengöra ytorna och sedan limmas kornet dit igen. Observera dock att det inte finns något spår hjälper dig passa in siktet rätt. Det är ett slätt hål som ska träs över en slät cylinder. Kornet kan med andra ord fritt snurra runt pipan. Det är viktigt att ha något som referens så att du passar in kornet rätt så att det inte pekar snett.
Pistolens nickelplätering kan med svettiga händer missfärgas, då kanske framförallt känsligt på framsidan av pistolgreppet. Volker Müller på Feinwerkbau menade att det uppstår som en kemisk reaktion mellan svett och förnicklad metall. Han påtalar också att det inte finns något botemedel mot detta problem. Hur stor påverkan detta har menar de är väldigt individuell och jag verkar ha dragit en nitlott i det kemiska lotteriet då min kolv är märkbart svart. Värt att notera är att jag inte sett någon som haft lika omfattande missfärgning som jag själv har.
En temporär lösning på problemet har jag fått av Sportec: att med hjälp av ett helt vanligt suddgummi sudda bort missfärgningen. Det går till en viss gräns, men viss missfärgning kvarstår på mitt exemplar. Av detta drar jag slutsatsen att jag troligen är i ena änden av spektrat, vilket kan vara värt att ha i åtanke. Delvis på grund av detta, delvis på grund av frånvaron av fingerräfflor har jag valt att tejpa främre delen av kolven med grepptejp och kommer därmed runt denna problematiken. Dessutom behöver jag inte ha fingrarna exponerade mot ren metall när det är kyligt ute, vilket är ett plus i min bok.
Drift och träffsäkerhet
För egen del använder jag en AW93 Light inköpt ny 2018. Har skjutit ungefär 2500 skott SK Match med vapnet i vått, torrt, värme och kyla. Det jag upplevt är att vanliga SK Pistol Match inte orkar cykla vapnet riktigt när det är kallt ute och då har jag använt SK Pistol Match Spezial istället. Jag har inte bänkskjutit mitt eget vapen, men Sportec har kört ett ammunitionstest på AW93 där de visar spridning för olika ammunitionstyper. SK Pistol Match Special ser utan tvekan ut att vara den segrande ammunitionen.
50 000 skott senare
Snow på forumet Robsoft gjorde ett test på sin AW93 som han haft sedan 2004. Han skriver:
"Jag har alltid tyckt att den skjuter bra med nästan vilken ammo som helst.
Nu har jag skjutit uppskattningsvis 50 000 pilar med den. Magasinen börjar bli slut och jag
har fått byta lite fjädrar och grejer i den nyligen. Slipat lite på upphaket etc."
Ammunitionen som testades är SK Pistol Match, SK Pistol Match Spezial, CCI Standard, Sellier & Bellot och Top Shot. Stort tack till Snow för att jag fått låna bilder och text till artikeln. Såhär blev träffbilderna.
Underhåll
Rengöring av en AW93 är enkelt. Vapnet plockas isär helt utan verktyg till fyra rejäla delar: Stomme, pipvikt, mantel och rekylfjäder (och kolv, men då behöver du skruva ut två skruvar med insexnyckel).
Patronläget är lätt att inspektera och rengöra såväl med mantel på som av. .
En stort plus för vapnet är att patronläget ligger helt fritt och att inga andra pilliga rörliga delar finns i närheten. Det gör grovrengöring av vapnet till något som är lätt och inget som man heller drar sig för. Avtryckargruppen sitter placerad i greppet på stommen och är därmed också väldigt lätt att inspektera och vårda. Det är föredömligt enkelt att se hur smutsigt vapnet är, samt att rengöra det ordentligt. Ett minus (ur underhållssynpunkt) är att pipan inte (utan större ingrepp) går att ta av, vilket gör att rengöring av pipan och patronläget bör göras med verktyg av lämplig storlek och utformning. Exempelvis en något kortare borste kan vara lämplig.
Dämpkudden sitter på en fjädrande cylinder. Kudden är mycket lätt att byta.
Att byta slagstift är enkelt och görs med lämpligt dorn, och att byta utdragare kan du göra med ett gem om du så känner för det. Att byta rekylfjäder och dämparkuddar är ännu enklare, kudden drar du ut och pluppar in en ny, fjädern lossnar av sig själv då du monterar isär vapnet. Kuddarna kostar (2020) 75kr och rekylfjäder 190kr och detta är delar som bör bytas årligen.
Känner du för det, eller om du råkat skada det, kan du också byta kornet. Det görs med en skruv längst fram på pipan. Korn finns dessutom i flera olika storlekar att välja mellan. Överlag är detta ett väldigt överskådligt och användarvänligt vapen att underhålla.
Pris
En AW93 är idag (2020) en av de absolut dyraste .22orna du kan köpa. Prislappen ligger på ungefär 23 500 kr utan kolv. När Vapentidningen tittade på AW93an 2006 och 2012 var priserna 15 900kr respektive 18 400kr med orginalkolv. Idag medföljer ingen kolv alls när du köper pistolen i Sverige. Istället köper du till en sådan separat från Rink eller Nill. Skillnader i kolvens utformning finns mellan tillverkarna, om än små, och jag rekommenderar att du försöker hitta en kolv som har båda för att känna skillnaden. En ny kolv går på närmare 2 500kr så totalkostnanden för en AW93 ny ligger då på ungefär 26 000kr. Vi jämför lite med andra vapen i samma klass:
Pardini går på ungefär samma
Morini ungefär 27 000kr
Walther SSP börjar på ca 22 000kr
Match Gun ligger på 21 500kr
Benelli strax över 20 000kr
Det brukar sägas att man får vad man betalar för, men samtidigt vill jag påstå att samtliga ovanstående vapen i detta segmentet är riktigt bra vapen. Alla har sina egenheter, fördelar och nackdelar. Vilket vapen som passar just dig är mer eller mindre en smaksak. Snarare ska du jämföra en AW93 med priskategorin nedanför, vapen mellan 10 000-20 000 kr och här är AW93 ett rejält steg upp i kvalitet och funktionalitet.
Begagnatpriserna kan variera rätt kraftigt och från vapenbutik får du nästan räkna med nära 20 000 kr. Privat bör det gå att få en för ungefär 16 000. En intressant reflektion i det sammanhanget är att sedan 2006 har priset ökat med ca 5 000kr, även justerat för inflation. Sedan 2012 har det ökat 4 000 kr justerat för inflation. Detta är inget unikt för AW93, utan många andra vapen i samma kategori har samma värdeutveckling. Det är självklart omöjligt att spekulera i framtiden, men nypriserna ökar snabbare än inflationen. Med detta i åtanke är det inte omöjligt att du, förutsatt att trenden fortsatt håller i sig, kan klara dig undan dramatisk värdeminskning av vapnet även om du köper nytt.
Summering
Detta var en så komplett översyn av vapnet jag kan ge. Kortfattat är det ett vapen konstruerat med hög precision ämnat för skytte med hög precision i den högre prisklassen. Det är enkelt att sköta och underhålla vapnet. Det erbjuder skytten väldigt många möjligheter vad gäller inställning i avtryck, men har kraftig begränsning i kolvvinkel och kolvens möjliga utformning. Vapnet är väl beprövat och har funnits i över tjugofem år i Feinwerkbaus konstruktion och de grundläggande principerna för vapnet är närmare femtio år gamla idag.
Jag hoppas att läsningen varit dig till nytta och att du som är intresserad av att skaffa en AW93 har hittat något matnyttigt, men kanske även du som redan äger en. Min förhoppning är att kunna erbjuda liknande djupdykningar även i andra vapen, något som dock kompliceras av att jag inte äger eller haft möjlighet att djuptesta andra. Jag är dock intresserad av samarbeten så har du någon annan modell och kan bidra med lite insikter om just ditt vapen och dess historik är det varmt välkommet, så kan vi fördjupa oss i fler vapen.
/
För mindre än 20kr per månad blir du en månadsgivare till Pistolskytten. För att kunna fortsätta utveckla, göra fler tester (det kostar att skicka utrustning kors och tvärs över landet) och hålla sidan uppe på nätet behöver sajten stöd. pistolskyttens patreon. Alternativt en engångsdonation via paypal. Ett stort tack till mina stödjare och till dig som läst denna artikel. Hoppas den gav dig nöje!
Stefan