För ungefär två år sedan möttes två pistolskyttar för att ta det första steget i att göra verklighet av något som de båda hade som hade gått och grunnat på länge. I Ammo Centers lokaler i Okome ritades den grundläggande skissen för vad som senare skulle bli tävlingen Ammo Center Open. Jag intervjuat dessa två skyttar, Morgan Sandin och P-O Andersson för att veta mer om tävlingen och deras vision med tävlingen är. Om du inte redan har läst hur årets tävling gick, kan du göra det här.
Innan vi börjar gå för mycket in på djupet tycker jag det kan vara läge att låta hjärnorna bakom tävlingen presentera sig själva lite i all korthet.
P-O Andersson - Ammo Center, intervjuad veckan efter tävling.
“Vad ska man säga? Jag har skjutit länge och upptäckte ganska tidigt att precision inte var så jäkla dumt. Det har jag hållit på med en del, jag tycker det är kul. Jag sköt även mycket PPC och som mest runt 2010-2011. 2010 sköt jag första första SM i som hölls i Jönköping, det gick ganska skapligt. Jag sköt VM 2012 i Stockholm mest för att man kunde. Alla dom där tävlingarna är ju öppna, det är ju trevligt.”
“2010 startade jag firman, så den är tio år nu. Jag började litet, åren gick och 2014 var hela villan full med varor och grejer, det var inte hållbart. Samtidigt fanns det en banklokal i grannbyn till salu. Den hade jag ju kört förbi många gånger och tänkt tanken att det hade ju varit roligt att ha en butik. Samma år fick vi fick kontakt med den som ägde lokalen och sensommaren 2014 så hade vi en lokal att ha företaget i, kontor och lager. Våren 2015 tog vi fram grafisk profil och allt det där skaffade tillstånd för handel med vapen, kanske främst för att bredda och bli mer attraktiva. I april 2015 hade vi invigning av butik och varumärket.”
Morgan Sandin - Ulricehamns Pistolklubb, intervjuad veckan före tävling
“Jag håller ju hus i Ulricehamns pistolklubb och har väl varit aktiv i ett bra tag. Jag skjuter nationellt och skjuter i princip bara precision, men jag skjuter lite fält också, men det är inte så mycket. Jag brukar säga att jag tävlar i precision och skjuter lite fält. Jag tillhör väl inte den absoluta Sverigeeliten men jag har varit med på några SM och jag var med och sköt finalen förra året så jag var i alla fall bland de trettio.
“Jag är väl och har varit en sån där eldsjäl som brinner för det och vill hjälpa till på alla sätt. Jag har varit mycket aktiv i klubben och varit sekreterare i många år. Instruktör och håller i alla nybörjarkursen och allt sånt men nu har jag avsagt mig det sedan i våras för att satsa mer på skyttet för min del. Får ju se hur det går, det här med Corona ställer ju till det lite, å andra sidan kommer det ju fler år.”
Hur skulle du vilja beskriva Ammo Center Open?
P-O: “Kärnan är nog det som vi konstaterade efter tävlingen i lördags kväll. Det är inte bara Sveriges svåraste tävling, det är också Sveriges rättvisaste tävling. Det ställer alla krav som du kan ställa på en skytt och den gör det på ett extremt rättvist sätt. Det är utan tvekan den bästa skytten som vinner oavsett kön. Det är jag rätt stolt över, att lyckas med det.”
Morgan: “Ammo Center Open är en riktig prestigetävling, det är min vision. Jag vill ju göra något, dels för skyttesverige så att det vaknar till, att det finns kul saker som händer i skyttevärlden.”
Hur kom ni på idén?
P-O: ”Upprinnelsen till tävlingen är att Morgan och jag i praktiken fick vi samma tanke på varsitt håll. På något vis hade vi båda två tankar och ungefär och ganska snabbt byggde vi upp helheten kring vad vi ville göra. Vi har båda det stora intresset för precisionsskytte och grovt skytte. Egentligen finns det faktiskt fyra huvudmål med tävlingen. Promotion för Ammo Center, för Kimber och för Ulricehamns Pistolklubb. Men den fjärde, och det är jäkligt viktigt, är att vi vill sätta ljus på och höja statusen på precisionsskyttet.”
Morgan: “Jag ville locka den riktiga eliten att faktiskt komma till Ulricehamn. Hur får jag dit dom? Jag gjorde lite research och frågade några av dom bästa skyttarna på ett SM för något år sedan: “Varför kommer inte ni till Ulricehamn?” Och då fick jag svaret “var ligger det? Jaha där, nä, det är för långt!” Jag följde upp med frågan: “Men om vi säger tiotusen i förstapris?” Då svarade de: “Yes, Jag kommer till Ulricehamn”. Så där väcktes väl idén. Sedan pratade jag med P-O på Ammo Center, för jag har haft kontakt med honom innan och han var ju inne på samma sak. Vi kom fram till det att om vi gör en riktigt häftig tävling och sätter dit ett prisbord som inte funnits i Sverige på många år, då blir det något som folk pratar om.”
Hur fungerar prisbordet då?
Morgan: “Ettan tvåan trean får bestämda priser, resten lottas ut. Det betyder att skjuter du lite mediokert och kommer bland dom sista, kan du ändå få ett väldigt fint pris vid prisbordet om ditt namn dras tidigt i lottningen. Jag vill ju att dom absolut bästa ska komma och slåss om förstapriset som är en ny pistol. Första, andra tredje pris, det ska eliten slåss om, men alla ska känna sig lika välkomna. Dom ska ha en trevlig dag, ha en bra upplevelse och kanske få med sig ett schysst pris hem.”
Första priset är en Kimber för nästan 20 000, men bordet är fullt av saker.
P-O: “Ammo Center bestämmer ju vad det blir för priser, här ska vi göra något rejält, inget något halvdant. Det ska vara något att ta med sig hem, en t-shirt, ett hölster eller någonting sådant. Det finns nästan inga tävlingar alls i Sverige med den här storleken på prisbord. Jag betalar för pistolen helt och hållet med mina pengar, och Geco ammunitionen är sponsrad av RUAG Ammotec sweden AB. Resten bestämmer vi själva. Ta exempelvis årets tävling; Ivan blev tvåa i år, han fick en låda ammunition för 3 400 kronor. Förra året fick tvåan både med sig en kontantvinst (en speciallösning det året), ammunition och så drogs hans namn i lottningen och han kunde ta med sig par glasögon med sig hem.”
Formatet är väldigt intressant i den här tävlingen. Kan du utveckla?
Morgan: “Själva upplägget på tävlingen att jag vill pressa dom bästa skyttarna. Jag vill få dom att känna den där nervositeten som dom inte så erfarna känner. Varje skott ska vara viktigt. Ibland är man så fokuserad på att man ska skjuta sina sex eller sju serier och det är totalsumman som är viktig. Visserligen är grundomgången lång, där är det tio serier. Gör du två lite halv-mediokra serier så kan du kompensera det sen. I vanliga fall är det ju någon form av maratonskjutning att man skjuter sju serier och sedan tar med de poängen in i en finalskjutning på tre serier. Då är det ju till och med ibland avgjort innan finalserierna för att någon leder med femton tjugo poäng. I toppen är det ju samma som en evighet, det går ju inte att ta ikapp. Här är det istället så att efter varje omgång så nollställer vi resultatet. Bara för att du vann grundomgången så har du ingen annan fördel än att du går vidare till nästa omgång, men det gjorde ju även de andra tjugo bästa. Det betyder ju att man måste prestera varje gång för att komma vidare i den här stegen. Det gör ju det hela lite mer spännande för att först skjuter vi tio serier. Sedan fem serier, nästa omgång tre serier och nästa bara en serie. Sist är det skott för skott. Jag frågade både Fredrik som vann och Christian som blev tvåa förra året, hur det kändes när dom stod där i finalserien. När de vet att det här skottet är värt en arton nitton tusen kronor. Båda två sa det att “jag var så nervös, det kändes!” sa dom. Härligt svarade jag, då är jag nöjd!”
P-O: “Du behöver ju bara vara tillräckligt bra för att komma vidare i grundomgången och det är ju också meningen. Det finns ju tävlingar som bara handlar om att trötta ut dig, men det är det ju inte här. Man hade ju kunnat köra trettio serier i rad. Men då gör man det för lätt för sig och i mina ögon blir det ju förödande tråkigt. Det här formatet är ju spännande för skyttarna och för publiken och ställer helt andra krav på dig än någon annanstans. Du har ju ingen möjlighet att skjuta lite på förmiddagen och sen åka och lägga dig i poolen hemma och sedan skjuta final på kvällen. Du kan inte heller känna dig säker och ha tio poäng före nästa skytt när du kommer till final. I grundomgången är det ju inga problem att skjuta en fyrtiotvåa så länge du är stabil och skjuter bra i resten av serierna, Men ju längre du kommer i tävlingen desto mindre utrymme finns det att göra så.”
Det måste vara jobbigt
Morgan: Jag tror ju att man tänker igenom sina skyttemoment. Står jag rätt? Har jag rätt grepp? Andning, sikte. Sedan ska jag krama av skottet, det handlar ju inte om att rycka av det här skottet. Det blev ju perfekt avrundning förra året. Första omgången åkte en ut, en i nästa och en i tredje. Då var de ju bara två kvar. När de sköt sitt fjärde skott sköt båda en tia och vid skott fem får ena skytten iväg sitt skott ungefär som normalt, medan den andre tar ned. Jag tror att det var en del nerver där, men det blev en tia till slut. Jag vill få dom där elitskyttarna att känna på den där pressen. Det tycker jag vi lyckades med förra året och jag hoppas att vi kan få det lika spännande och fint i år. Vi har ju ett tufft startfält i år.
Varför har ni valt just A precision?
P-O: “A vapen tycker jag är roligast, för det är det svåraste som finns. Det ställer jättestora krav på skytten. Sedan har jag alltid varit intresserad av grova kalibrar, jag har alltid varit ett 1911-fan och när jag började med skytte var jag var benhårt inställd på att ha en Colt 45.”
Morgan: “Det är kungaklassen av precisionsskytte, det är den som är svårast enligt mig och många andra. Den som är svårast att bemästra och tuffast på många sätt. Hade jag gjort den här tävlingen i C hade jag haft fyra hundra starter kanske. Ska man dra runt en sådan enorm tävling så hade det ju blivit lika stort som SM. Du hade haft hur många C skyttar som helst om du hade haft ett prisbord på trettiotusen.
Ammo Centers tävling i Ulricehamns regi
P-O: “Ulricehamns Pistolklubb är de som sköter organisationen. Morgan har fått fria händer i att slutgiltigt utforma tävlingsmomentet. Jag har lämnat ifrån mig detaljerna, det är är Ulricehamn PK som sköter det. Vi stod här på plats i vår butik för ungefär två år sedan och spånade fram ungefär hur det skulle gå till och Morgan färdigställde det. Att välja Ulricehamns Pistolklubb som samarbetspartner var enkelt. Jag har tävlat i Ulricehamn ganska länge. Jag har länge åkt på Sturefejden, som är en väldigt traditionsfylld gammal tävling. Ulricehamns Pistolsklubb har alltid arrangerat den här tävlingen jättebra och de har en fin hall och en fin organisation. Vi har varit kompisar med dem länge och många från deras klubb har köpt vapen, framförallt Kimber, av oss. Det ligger också förhållandevis bra geografiskt. Drar du en cirkel med tre timmars avstånd så täcker du in jättemycket av södra Sverige. Upptagningsområdet är stort och vi själva har bara en och en halv timme dit.”
Målet var att dra skyttar från hela Sverige, har ni lyckats?
Morgan: “Tittar man på startlistan och var skyttarna kommer ifrån så förstår man ju att de tycker att dom har en chans att vinna tävlingen, annars skulle dom inte åka fyra fem timmar ned hit och boka hotell. Vi har skyttar från allt söder om Ulricehamn. Göteborg, Stockholm givetvis och nordväst är det nog Bengtsfors som är längst bort. Vi är nöjda med att vi lyckats att dra hit folket. Normalt brukar folk åka en timme, en och en halv. Över det då säger de i alla fall häromkring att “nae, det är för långt”. Nu har jag ju flera stycket som kommer och sover på hotell och kommer med husbil och sover från fredagen till lördagen. Sedan är det ju några från närområdet. Några från Borås, några hemmaskyttar, det känns som en väldigt rolig blandning.”
Vilka Corona-anpassningar görs?
Morgan: “Vi skjuter i två skjutlag i grundomgången. Vi har bara trettio platser så jag hade ändå inte kunnat köra alla på en gång. De som har skjutit kan gå upp till tävlingscentrum, cafeterian och Ammo Centers monter. Vi äter lunch i omgångar och man har stationer framställda med handsprit och där man kan tvätta händerna. Vi hade ju funderingar på om det skulle gå att genomföra tävlingen över huvud taget, men vi såg att det skulle finnas en möjlighet med de restriktioner som råder. Vi har ju tur med skyttet i det att vi är utomhus och vi står inte inomhus någonstans i onödan. Vi behöver inte ha närkontakt som i fotboll, utan vi kan distansera sig från varandra.”
Det här är andra gången. Vilka lärdomar har ni tagit med er?
Morgan: “Lärdomarna vi dragit är att det lönar sig att göra ett bra förarbete. Förra året var en riktig dundersuccé. Alla var extremt nöjda. Vi har egentligen inte ändrat något, utan vi gör det minutiöst noggrant. Det är många timmar som jag suttit med planering, hur ska det här gå, vad händer om vi gör såhär och så. Detta för att vara förberedd på alla scenarier och undvika att det blir något krångel.”
P-O: ”Första året var det lågt deltagarantal. Det fanns säkert flera skäl till det, men förmodligen kan det sammanfattas med att vi inte nådde ut med informationen. Målet är ju att få två gånger trettio deltagare. Det är ju i praktiken vad vi klarar av tids- och lokalmässigt på den platsen. Samtidigt ska det inte finnas hur många platser som helst, det ska vara en exklusiv tävling. Får vi in alla sextio deltagare, då har vi mer pengar att göra det bättre för skyttarna. Den här tävlingen kommer alltid vara en kostnad för oss i bästa fall plus minus noll. Är det ett positivt resultat ska det gå tillbaka framförallt till klubben och då funktionärerna för att ställa upp som funktionär ska man ha någonting för. Vidare kommer det också gå tillbaka i form av priser, fler och bättre. Vi hade tjugo någonting priser i lördags på fyrtio skyttar, det betyder att hälften av deltagarna fick något pris. Får vi sextio skyttar borde det bli trettio priser.”
Morgan, du tänkte delta själv i år, hur känns det att delta i sin egen tävling?
Morgan: “Det gjorde jag inte förra året, men med tanke på hur det fungerade då och att jag har en funktionärsgrupp som jag har stort förtroende för och vet att det är rätt personer på rätt plats så vågar jag ändå ställa upp. Jag kommer fortfarande vara tävlingsledare men jag måste inte fysiskt hjälpa till överallt. Jag tror att det kommer gå alldeles utmärkt. Gör det inte det så får jag väl lösa det då. Jag tycker bara att det ska bli extremt roligt och ställer alltid upp för att vinna. Jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska, men samtidigt är jag realist. Alla har ju chansen och det hade varit roligt att få vara en av de som står och skjuter skott för skott. Då hade jag nog varit så nervös att tavlan inte stått still där framme, men det hade varit roligt att få uppleva.“
Vad ska man tänka på om man ska åka på Ammo Center Open?
Morgan: “Det beror ju på. Om du tänker att du ska vara en av de bästa i tävlingen så får du nog tänka på att toppa din form. Det kommer ju ganska många riktigt vassa skyttar. Det är ju inte bara att komma hit och hämta ett förstapris liksom, utan du måste prestera. Sen vill jag ju som sagt att alla ska känna sig välkomna. Det ska räcka med att komma hit så ska skyttarna bli omhändertagna och resten löser vi. Man ska inte behöver vara osäker på något, oavsett om man är elitskytt eller lite grönare. Vi gör det inte för någon ekonomisk vinning. Vi får inte ens in i startavgifter vad prisbordet kostar. I startavgiften ingår ju även lunch och fika hela dagen.”
P-O ”För dig som deltagare ska allting ingå. Det ska vara högsta klass på allting, arrangemang och genomförande, mat och priser. Det ska vara professionellt och rubb och stubb ska hålla hög standard. Vad gäller skyttet så är det ju som med så mycket annat. Man börjar brett och sedan allt eftersom man håller på så börjar man gå in mer och mer i detalj. Att nå en god nivå kan gå ganska fort, men att nå de där sista poängen tar väldigt mycket tid. Marcus hade förberett sig för den här tävlingen i ett år! Anmäl dig nu, för när platserna är slut så är de slut.
Avslutning
Jag upplever att arrangemanget och upplevelsen av Ammo Center Open 2020 stämmer mycket väl överens med intentionen bakom tävlingen. Det var en spännande tävling att både för skytt och publik, även de där hemma kunde följa med och heja på när de kunde se resultatlistorna, om än med viss fördröjning då resultatet matades in för hand. Markering, tolkning och registrering av resultat fortlöpte sömlöst och jag som skytt kände mig välkommen. Tydliga instruktioner, bra och tydliga skjutledare och enkelt att bara ta för sig av fika när man kände för det. All inclusive skyttesemester! Ses där nästa år, du har väl redan anmält dig?
/
Tack för att du läst denna artikel! Hoppas att den gav dig nöje! Vill du också stödja sidan så att jag kan fortsätta skriva artiklar som du kan läsa? Gör som Ulf Johansson och Tobias Linder, stöd mig gärna via patreon, pistolskyttens patreon. Alternativt en donation via paypal.
Stefan
Comments