Pardini SP



”What other pistols? Name one person who does not shoot our pistol!” Utbrister Petra Zublasing med ett kaxigt självförtroende och ett leede på läpparna. Kanske med all rätt, av 40 olympiska pistolskyttar i OS i Tokyo 2020 (eg 2021) sköt 40 av dem Pardini. Under mitt besök på i Pardinis monter på IWA 2022 fick jag sitta ned med Sergio Pardini (nej, inte grundaren och inte släkt heller) och Petra Zublasing, världsmästare i 10m luftgevär 2014. Jag bad dem beskriva Pardinis SPs historia för mig och det visar sig vara mycket tätt knuten till företagets egen historia och filosofi. Sergio berättar stora delar på italienska och Petra översätter och lägger till.


Låt mig därför ta dig in på en ganska vindlande resa genom historien.

Giampiero på stora postern i Pardinis bås på IWA 2022

Sportskytten Giampiero Pardini


Giampiero Pardini växte mer eller mindre upp i sin faders verkstad och byggde kompressorer och pumpar redan som tonåring. Han byggde om motorcykelmotorer och byggde go-karts. Han hade tagit några tekniska kurser på tekniska institutet i Lucca och startade 1961 en bilkarossverkstad. Han är och var en mångsysslare och provade många olika hobbies innan han slutligen stötte på skyttesport 1970. De pistoler som användes för sportskytte då hade utrymme för förbättring ansåg Giampiero och han hade alla maskiner för att bygga egna pistoler hemma i verkstaden.


Driven av att göra det perfekta redskapet för sin skyttesport började han bygga egna vapen för att få dem så som han själv ville ha dem. Resultatet av hans idoga arbete gav resultat på skjutbanor runt om där Giampiero visade att han inte bara var en god konstruktör utan även en skytt i hög klass. Han började så småningom att skjuta för det italienska landslaget och tävla på en riktigt hög nivå. Erfarenheterna därifrån gjorde att han visste vilka begränsningarna på vapnen var och kunde själv tillverka pistoler som löste dessa. Han gillade verkligen att designa pistoler och hade många tankar över hur man bäst skulle gå till väga. Den första avtryckaren hade en avfyrningsvikt som endast var några gram, så lätt att om du blåste på den så small det.


Det dröjde inte särskilt länge innan andra skyttar började efterfråga pistoler från Giampiero som fortfarande arbetade med bildelar i sin verkstad. Beställningarna blev allt fler och 1976 grundande Giampiero Pardini företaget Pardini Armi och släpper samma år sin första produkt, fripistolen PGP75. Som för alla småföretag som växer uppstår det för eller senare större vägval. Karossföretaget var stabilt med femton anställda, medan vapentillverkningen på det stora hela fortfarande var ganska osäker. Likväl blev det Pardini Armi som lotten föll på. Giampiero menade att han valde vapentillverkningen för att det var mycket mer intressant, ett fält där det gick att göra mycket mer innovation än på bilkarosser. Giampiero är inte heller en man som tittar tillbaka, ”om man tittar tillbaka blir man bara full av ånger” citerar Petra Pardinigrundaren. På så vis blir Pardini Armi ett stabilt och permanent inslag inom skyttesporten.


Fiocchi

Luftpistolen K58. Foto: Pardini

En kritisk punkt för Giampiero är tiden strax före de olympiska spelen 1980. Han är tvungen att göra ytterligare ett vägval: att antingen vara tävlingsskytt eller entreprenör. Han har konstaterat att det inte finns plats för båda sakerna, utan en måste prioriteras. Det var inte heller något som av olika orsaker gick att skjuta på, utan ett steg som var tvunget att tas på väldigt kort tid. Det skulle inte gå att åka på OS och sedan komma tillbaka och genomföra företagets förändring, utan det var en nu eller aldrig-situation. Ett skäl var att Fiocchi hade erbjudit ett kontrakt för distribution av Pardinis pistoler, ett kontrakt som tar sin start 1981. Som resultat lägger Giampiero ned skyttekarriären 1980, men hans intresse för skyttesport och vidare utveckling består.


Ett av resultaten som distributionen möjliggjorde tillsammans med Giampieros nya fokus var luftpistolen P10, vilken fick uppföljare som K58 och K60 under 1980talet. Produktlinjen breddades och 1983 hade företaget en komplett linje pistoler, SPE fripistol, GPO automatisk pistol och MP, grovpistol.


Sergio Pardini har hängt med på företaget i över 40 år.

I och med att tiden går utvecklas tillverkningstekniker och designprocesser, men Giampiero Pardini själv är av den gamla skolan. Han är också helt klart tydligt en visionär. Sergio återberättar om när pistolen p10 kom till. En morgon kommer Giampiero in på kontoret och säger:


”jag drömde att jag var luften i en luftpistol. Jag drömde mig vägen genom vapnet, från luftcylinder hela vägen ut genom pipan.”


Personalen tittade på honom och undrade om han var galen eller ett geni. Sergio fortsätter: "Giampiero ser sakerna framför sig och arbetar mycket med händerna. Han arbetar med millimeterpapper och ritar ut alla komponenter, exempelvis till en ny avtryckarmekanism. Därefter klipps delarna ut och samspelet mellan dem testas för att se hur det fungerar i verkligheten."


Pardini har en lång historia av guld i OS

Petra tycker att insynen i företaget är väldigt rolig och givande, hon säger: "Giampiero låter dig se processen. I många andra företag göms det undan och hålls väldigt hemligt. Pardini väljer istället att bjuda in, framförallt skyttarna. Det går inte att lyckas ensam, du måste samarbeta. Ensam finns det inte något att berätta, inget att vinna, inget att skapa.” Detta synsätt lägger grunden för företagets motto: Stronger together.


"Giampiero gör en produkt för dig, för att du ska vinna." Säger Petra och med bestämdhet. Företaget menar hon betraktar inte tävlingsskyttarna som kunder utan som en del av familjen i det lilla företaget, idag med ca 20 anställda. Tävlingsskyttet utvecklas ständigt, tekniker förbättras och förfinas, precis som material och teknik. Som helhet innebär detta att skyttarna, precis som Giampiero under 1970talet identifierar saker som kan förändras och förbättras på vapnen. Nu, precis som då, är det Giampiero som tänker ut hur det ska gå från idé till färdig produkt. Sedan är inte allt en helt ny design. Om företaget redan tillverkar en komponent så är det inte osannolikt att den hittar en ny plats i ett annat vapen om dess funktion där är logisk och relevant. En produkt eller förändring hos Pardini dyker inte upp för att det finns en ny teknologi som de vill implementera. I stället handlar det om att lyssna på utövarna, skyttarna.


The god of Rapid Fire


1990 avslutas samarbetet med Fiocchi, vilket blir ett stort och ganska utmanande steg för Pardini, att själva hitta distributörer och kontakt med säljarna. Ett steg på vägen ut i världen var att Pardini Armi gjordes genom att de sponsrade de Europeiska mästerskapen 1990. Tävlingarna hölls i Bologna och nu hade företaget plötsligt nått ut till en internationell publik.

Pardini har skyttarna som en del av sin familj en samexistens.


Ralf Schumann 1996

Ralf Schumann, the god of Rapid Fire som Petra kallar honom, söker upp Pardini 1993 och säger ”Jag vill testa er pistol. Låna ut en pistol till mig i två månader.” Pardini var fortfarande ett litet företag och att låna ut ett vapen under lång tid var knappast en självklarhet. Företaget går dock skytten till mötes och Schumman vinner EM 1993 med Pardinis nya rapid fire pistol GP som släpptes 1991. Därefter går Pardini in i ett mycket tätt samarbete med Schumann som ska sträcka sig över tjugo år.


En skytt vet vad en skytt behöver och Ralf Schumann hade många tankar om hur ett vapen skulle fungera. Pardini Armi å sin sida hade kompetensen att realisera dessa tankar och önskemål. Tillsammans utvecklade de en rapid fire pistol med elektronisk avtryckare med vilken Schuman sedan OS guld med i Atlanta 1996. Shumanns GPS (GP-Shumann) skulle visa sig vara en eftertraktad lösning och 2002 lanserar Pardini GPE, en GP med elektronisk avtryckare.


Senare kom Ralf Schumann med ytterligare önskemål, att Pardini skulle göra en pipa just för honom. ”Han var världsmästare så det var svårt att tacka nej.” menar Petra. Vad Schumann ville ha var en pistol med en pipa utan choke. Svaret han fick var att precisionen försämras, gruppens spridning kommer att bli för stor om det inte sitter en choke på pipan.


”Ingen fara, jag skjuter bara i mitten” svarade Schumann.


”Shumann is Shumann” konstaterar Sergio. Petra fyller i: ”Varje år slog han sitt rekord med en poäng och vann prispengar för varje gång han slog rekordet. Skjuter du för bra med en gång får du bara betalt en gång. Han var smart och sköt lite bättre varje år i stället.” Shumann fortsätter sin segerturné och utöver världsrekorden tar han bland annat guld i OS i Athen 2004.


Pardini GT45

Parallellt med utvecklingen av de finkalibriga pistolerna kommer 1999 den välkända GT45 och GT9, men jag lämnar dessa pistoler utanför denna artikel då de är ett ganska stort sidospår.


”maybe I stole it, maybe I didn’t”.


Framgångarna föder nya affärer och företaget expanderar vid millenieskiftet till en mer modern och avancerad fabrik med CNCmaskiner. Allt tillverkas nu i den egna frabriken men så har det inte alltid varit. Det finns en gammal skröna om att pipan till Pardinis första pistol var stulen. Giampiero har själv sagt ”maybe I stole it, maybe I didn’t”.


Vad gäller pipor finns det såklart en historia även för dessa. Giampiero är en person som snabbt blir uttråkad och läser en annons i en tidning. En butik säljer ut gammal utrustning och råkar ha en vad Petra kallar”cannon machine, you know like a cannon for defending castles.” Giampiero går till butiken och säger ”jag vill köpa er kanon-maskin”. Han får svaret att han då även måste köpa en mindre liknande maskin som säljaren också ville bli av med, annars fick det vara. ”Nej, jag vill bara ha den stora”. Giampiero tröttnar snart på att diskutera saken och går slutligen med på att köpa även den lilla maskinen. Vad den skulle användas till var vid tidpunkten för köpet högst oklart, det var en intressant maskin att ha helt enkelt. Maskinen var enorm i förhållande fabriken och det fanns inte direkt någon plan för för var den skulle stå.


Giampiero ställde den lilla maskinen i en passage i fabriken, med vissa svårigheter så som att lyftkranen som ska lyfta av maskinen från lastbilen är för liten och håller på att tippa hela ekipaget. Över tid så inser Giampiero att maskinen som nu står i fabriken kan göra de bearbetningar som krävs för att tillverka pipor till företagets vapen. Det är historien bakom den gamla högljudda kanon-maskinen som nu står för tillverkningen av alla Pardinis pipor.


En stor omställning


En rejäl huvudvärk för Pardini kommer 2004 när patronen .22 kort förbjuds för tävlingar och ersattes av .22lr. Det var kanske inte så mycket att bytet av patron som var ett bakslag, utan att företaget precis var leveransfärdiga med en beställning av 400 pistoler till Kina i .22 kort. Skulle Kina fortfarande vilja ta mot och betala för en pistol i kaliber som inte längre skulle användas? Svaret på frågan skulle bli ja, men ett annat utfall hade kunnat sänka företaget fullkomligt. 2005 var det .22 lr som gällde inom det olympiska skyttet.


Ett byte till .22lr betydde också att rekylen var mycket hårdare och många hade problem att byta från den lätta .22 kort rekylen till den kraftigare. I samband med detta skifte försvinner också den elektroniska avtryckaren från pistolen då man upplevde problem med tillförlitligheten. "Du kan inte se in i en elektronisk avtryckare för att se vad som är fel om det inte fungerar. På en mekanisk avtryckare kan du alltid se och justera problem om något uppstår." Påtalar Petra.


SP HP och Rapid Fire


2016, fyrtio år efter att Pardini Armi släppte sin första pistol kommer, den nuvarande generationens pistol av Pardini SP / HP. Med hjälp av växelsats gör det möjligt att skjuta samma pistol i flera olika discipliner, något som tilltalar både skyttens färdighet och plånbok.

Pardini HP för den som vill skjuta .32

Pardini är inte ensamma om att erbjuda växelsatser på sina pistoler, men de är ganska ensamma om elitskyttarna i dagsläget. Något i deras koncept är ju helt klart vinnande.

Stommen är fräst ur ett enda stycke stål.

Pardini är väldigt stolta över är att de själva har lyckats fräsa hela stommen ur ett enda block av stål. Petra berättar: "Många ingenjörer tillfrågades men vi fick svaret att det inte skulle gå med de maskiner vi hade." Men det visade sig att det med tålamod och envishet går det mesta. Lösningen hette Giorgio och anställdes på företaget när han var 15 och har nu varit på företaget i 44 år. Utan högre utbildning men utrustad med ett stort mått av envishet så lyckades han efter hårt arbete programmera företagets maskiner att till slut fräsa ut hela pistolstommen ur ett enda block stål. "Det är en av anledningarna till att pistolen fungerar så bra. Det är inget som måste monteras ihop, Pardini kan själva välja typ av stål med mera." Avslutar Petra. De lyfter också fram just stommen och val av material som en av anledningarna till att de kan göra en växelsats för pistolen och skjuta .32.


Pardini har även en rapid fire modell som är 90 gram tyngre än standardmodellen. Detta beror på vikterna som är tungsten istället för stål. Det handlar om 15 gram per vikt, vilket kan låta lite men det är rejält stor skillnad på vikterna. "Det sägs att det finns skyttar som använder guld istället men jag har aldrig sett det" säger Petra och skrattar. Vikterna är fjädrade och det går att ta bort och lägga till fjädrar allt efter behov. Det är heller inget som hindrar att en skytt köper till eller byter ut vikter från stål till tungsten, allt efter plånbok.


Tokyo


Inför OS i Tokyo 2020 (eg. 2021) ringer den franska skytten Jean Quiquampoix, vars coach är nära vän med Giampiero, till Pardini och säger. ”Jag behöver verkligen just den där delen ni gjorde till mig 2016. Utformningen på den delen är något annorlunda än den ni vanligen har i pistolerna och jag behöver verkligen just den.” Inför OS 2020 hade företaget mycket att styra med, de hade bland annat precis släppt ett .22lr gevär. ”vi har inte tid” var de tvugna att säga.


”Men jag kan vinna OS åt er! Jag kan vinna OS!” Det var inte helt utan fog som Jean Quiquampoix påstod detta, han kom på andra plats OS 2016 och såg sin chans 2020. ”Gör ni den här delen åt mig så kommer jag vinna OS åt er!” Petra skrattar när hon berättar: ”Vi har fyrtio atleter i OS 2020 och 40 skjuter Pardini, vem som än vinner vinner åt oss.” Quiquampoix var inte så glad över svaret och senare ringde hans coach till Giampiero och bad om hjälp. Giampiero säger ”Ok jag har varit en skytt och jag vill att mina skyttar ska känna sig trygga och prestera. Jag förstår hur han känner.” Berättar Petra. Så, 83 år gammal tar den gamle vapenkonstruktören sig ned till fabriken och tillverkar den efterfrågade delen och skickar den till Frankrike. När OS väl går av stapeln tar Jean Quiquampoix hem guldet.


Stronger together och en rik historia för Pardini.

Vad är nytt 2022?


Pardinis procces är iterativ och bygger på många små steg. När jag först mötte Petra på IWA 2022 frågade jag henne ”vilka är era nyheter på pistolsidan” svarade hon, ”vi har justerat kurvaturen på en komponent av avtryckarmekanismen”. Just den del som Quiquampoix hade efterfrågat. Det var allt, en liten förändring på det stora hela och inget som visuellt syns utifrån. Det är lätt att tänka sig att företaget skulle lyfta fram sig själva angående förändringen, men precis som vanligt är det en skytten som lyfts fram.


Förutom förändringen bytet från .22 kort till .22 lr så är det ganska svårt att peka på en specifik ny revolutionerande teknik som förändrar hela pistolen i grunden. Snarare handlar det om det ständiga samspelet med de aktiva utövarna och företaget som kontinuerligt formar pistolerna. Om du pekar på en funktion eller finess på ett vapen från Pardini och frågar ”varför har ni gjort såhär?” så kommer svaret förmodligen vara ”för att en skytt frågade efter det”. Inte nog med det, det är inte otänkbart att de också kan säga vem som frågade efter det.


Ett exempel på anpassning till den stora världen är en Pardini SP anpassad till det amerikanska bulls-eye skyttet (kom 2019). På den pistolen har Pardini fräst ut spår i pipvikten som gör det möjligt att fästa optik där. Om det är praktiskt eller ej är ju såklart en annan fråga. Men produkten finns inte desto mindre.


Pardini SP för Bulls-eye

För att summera går det att säga att SP är en produkt av kontinuerlig utveckling. Pardini ser de aktiva tävlingsskyttarna som sin familj, en familj de vill utvecklas med tillsammans. Allt som finns på och i pistolen finns där därför att en skytt frågade efter det och att det var något som tog pistolen till en ny nivå. Behovet kommer först, det är inte Pardini som pushar sin plattform och skyttarna får anpassa sig. ”Om det inte finns behov av en funktion så gör vi det inte.” konstaterar Petra Zublasing.


Alla delar i en Pardini SP isärplockad.

Det går att argumentera för att en av anledningarna till att många skyttar använder sig av Pardini är att kunna två olika kalibrar i vapen med en växelsats. Detta underlättar mycket hantering och även får du verkligen två i ett, samma kolv och allt. Det har dröjt till fram till idag, 2022, innan det kom en konkurrent som har en liknande plattform i form av Walther GSP 500 som lanserades just på IWA 2022. Petra kommenterar utvecklingen så med en självklar italiensk kaxighet: ”They copied our design... Well… they tried to copy it.” Hon skrattar och säger att Giampiero Pardini har varit väldigt öppen med ritningarna till sina vapen. Vad som är företagets hemlighet är materialen, legeringarna och toleranserna. Utan dem spelar det ingen roll om man har ritningarna eller inte, alla kan ändå mäta sig fram. Ta en titt på de olika pistolerna och jämför!


Framtiden?


Pardinis stora utmaning kommer kanske den dagen då Pardini står utan sin grundare och visionär. Vi får hoppas att han hänger kvar länge än. Han är över 80 och vill fortfarande göra nya saker, uppfinna saker. Skulle dessa misslyckas, är de bara ett steg på vägen till nästa projekt. Ett stort tack till Sergio Pardini och Petra Zublasing som ställde upp för ett långt och fint samtal på IWA tidigare i våras.

Sidan finansieras helt genom donationer från er läsare, utan ert stöd hade pistolskytten inte funnits. Ju fler som stödjer, desto mer tester kan genomföras. Jag använder patreon som plattform, läs mer här: pistolskyttens patreon.


Hoppas artikeln du just läst har varit intressant och givande. Vi kanske ses på en skjutbana framöver? Kom fram och säg hej, det är alltid roligt!


Stefan



0 visningar0 kommentarer