Gamla klassiker finns det gott om och en del går att fynda till små pengar. Vissa pistoler är roliga att skriva om för att de är exklusiva, nya och svåra att få tag på. Andra är klassiker och idag blir det en artikel om den senare kategorin, om än i en väldigt nätt kaliber.
Walther PP fyller snart 100 då den skapades 1929 och var då tänkt som en polispistol, därav förkortningen. Den finns i en uppsjö kalibrar i allt från .22lr via, .32, .38 och ända upp till 9mm. Nåja, 9x18 i alla fall och inte den 9x19 man stoppar i Glocken. Pistolen bygger på enkel blowback vilket gör konstruktionen enkel men utmaning att jobba med hetare patroner så som 9x19. Formatet är ytterst kompakt vilket troligen passat alldeles utmärkt för de som behövt bära pistolen i tjänst. Idag är pistolerna kända från diverse Bondfiler och en variant har varit svenska polisens tjänstepistol.
Den Walther PP som jag fått låna för denna dag är i kaliber .22lr, tillverkad under 40 eller 50tal och köptes häromåret av för ungefär en tusenlapp. Trevligt pris för den som vill fynda. Även om priset är lågt får väl Frågan som kommer blir ju då såklart "är det värt det?". Jag har testat exakt ett exemplar så mitt urval är tämligen begränsat så ta nedanstående text för vad den är.
Pistolen är väldigt liten och nätt. Den känns lite som en leksak i handen, även om vikten ger den lite extra substans. Den ligger dock skönt i handen och den extra påbyggnaden på magasinet ger ett bekvämt extra grepp. Rent mekaniskt känns den riktigt bra och väl arbetad. Vid sidan av brukliga kontroller som magasinspärr och säkring finns även en de-cocker, en rejäl nyhet 1929 och bra för den som vill testa på double action trycket. Denna pistol har inte kolvplattor i original, vilket kanske är synd för den som vill vara retro. Det är dock ett väldigt bekvämt lätt anatomiskt grepp. För en snygg video på pistolen rekommenderar jag en titt här.
På Walther PP finns det inget som direkt skriker precisionsskytte men det är inte heller tanken eller meningen med pistolen. Ett tjänstevapen som ska kunna användas på kort håll. Samtidigt är det just precisionsskytte jag i huvudsak roade mig med att använda den till under testet. För att kunna skjuta med god precision krävs förutom god teknik även goda förutsättningar så som tydliga riktmedel och en god avtryckare.
Riktmedlen är ytterst enkla och saknar det mesta av det som kanske förväntas av ett modernare vapen. Upptill på manteln finns dock spår för att minska reflektioner vilket såklart är trevligt. Visirlinjen är mycket kort vilket gör det svårare att få till ett bra förhållande mellan riktmedlen och träffbilden.
Avtryckaren gör sig nästan bättre på bild än i själva vapnet. Den är tung och känns lite allmänt grov i hanteringen med tanke på hur nätt pistolen är i övrigt. Ägaren summerar känslan i avtryckaren ganska väl "i double action är avtryckaren mer eller mindre obrukbar, det går inte ens träffa insidan av en ladugård"I single action känns den bättre men det finns ett tydligt släp. Inga knäckta glasstavar finns i sikte här inte.
Det sista som behövs för att knyta ihop påsen för en fin precisionspistol är en god egenprecision. Tyvärr hade jag ej möjlighet att skjuta pistolen i en skottstol så den utvärderingen får dessvärre utebli.
Med allt detta sagt hade det faktiskt varit intressant att sätta pistolen i en skottstol. Jag sätter inte alla skott i tian varje gång ens med en pistol som ger mig de bästa förutsättningarna. Walther PP i .22lr ger mig i princip inga förutsättningar och jag blir ändå överraskad över hur mycket jag sprider över tavlan. Det exemplar jag sköt med var i princip omöjligt att använda till någon form av precisionsskytte. Spridda skurar är välkänt i skyttekretsar och är en ganska bra summering på mina träffbilder med pistolen, större delen av tavlan nyttjades på 25 meter.
Men varför skjuta på 25 när det går att skjuta på några meters håll? Med tio skott i magasinet bjuder Walther PP in till skytte på såväl kortare avstånd som tid. Även för att vara en .22a känns faktiskt rekylen lätt vilket helt klart ligger på pluskontot. Inga klick eller liknande vapenfel under testet men det kan vara värt att påtala pistolen är såväl gammal som sliten. Enligt ägaren händer det att hammaren följer manteln tillbaka vilket gör att nästa skott får dras med double action. Något som ligger på listan att åtgärda.
Var den kul att skjuta med? Svaret på den frågan är ändå ett rungande ja, men så behövde jag inte heller ta hem den när skjuttiden var slut. De uteblivna fina träffarna kan helt klart bero på bristande teknik med just detta vapen, men jag känner mig tveksam till att det är hela förklaringen. Med det sagt, formatet, storleken och känslan i skyttet har helt klart ett underhållningsvärde. Det är dessutom en riktigt vacker pistol tycker jag. Det var en intressant om än kort bekantskap men för min del får det också stanna vid en sådan.
Tack för att du läst denna artikel! Extra stort tack till dig som stödjer bloggen, vill du bli en av
dem? Klicka här för att läsa mer. Ha en skön skyttesommar allihop!
Stefan