Under året har jag träffat flera skyttar som har sagt att de är i behov av en egen coach. Jag kan lägga till mig själv till den listan och gruppen. Nu menar jag inte en skjutledare på en träning, utan någon som kan vara ett stöd, bollplank och någon som kan hjälpa mig utvecklas.
Det verkar finnas ett visst underskott av just den varan och det är kanske inte konstigt. Det tar tid och energi från sådant som den personen kanske hellre skulle vilja ägna sig åt. Det skulle gå att sätta en prislapp på och jag själv och flera med mig skulle vara villiga att lägga en slant på den tjänsten.
Jag får då och då tillfälle att prata med riktigt duktiga skyttar och deras erfarenheter och tankar är alltid hjälpsamma. Men när jag sedan står där själv på banan så är det inte så enkelt att omsätta allt i praktik. Framför allt inte systematiskt.
Det senaste året har jag bland annat ordnat en ring på mina glas att titta igenom. Inte som en diopter utan snarare som en ring som ser till att jag har huvudet på samma sätt genom alla serier jag skjuter. Jag har lärt mig att vrida på min främre fot mer mot tavlan och på så vis fått bort en del av de skott jag dragit i sidled åt vänster. Jag har fått lära mig hur jag ska hålla pistolen för att få ett bättre grepp som stör så lite som möjligt i avfyrningen. En deltagare har på tävling påtalat för mig att jag tar ned armen för fort, vilket jag inte tänkt på att jag gör. Att ta ned armen för fort skapar en risk att vara mentalt är färdig med skottet redan innan avfyrningen. Att hålla kvar pistolen en liten extra stund gör också uppföljningen och analysen av skottet enklare.
Men sedan ska jag omsätta alla dessa tips och trix i praktik. Vissa saker löser sig själva men det är svårt att ta sig an alla bra saker på en gång. Än svårare är det att åtgärda sådant jag inte tänkt på själv att jag gör, som att jag tar ned armen för fort.
Disciplinen är nästa problem. Det är alltid lätt när jag börjar mitt träningstillfälle att ha närapå 100% fokus. Men allt eftersom träningen fortskrider börjar fokuset glida och det blir allt svårare att träna på just den där saken jag har tänkt att träna på. Och när fokus endast är på en enda sak är det också allt för lätt att glömma något annat i processen. Och glömt har jag verkligen gjort.
Det har inte blivit mycket skytte i sommar, tyvärr. En flytt kom i vägen och sådant är livet ibland. Men nu när jag står på banan igen så slår det mig med full kraft att jag fortfarande kämpar med precis de där grunderna som jag alltid tragglat med. Nämligen:
Avbryta
Om jag känner att det här skottet blir nog bra men inte perfekt, hur kan jag då bli besviken när det är något annat än en tia? Känslan att, ”ja jag visste att det inte blir en tia” blir ju också ganska underlig. Varför sköt jag i första hand då? Jag har verkligen börjat känna att jag behöver bli bra på att identifiera den där känslan när det inte blir rätt i lyftet. Att bryta med en gång. Det för mig till nästa punkt nämligen:
Fokus på kornet
Kanske ska jag egentligen säga fokus på avfyrningen. Jag noterar att tankarna lätt börjar vandra då hjärnan tröttnat på att titta på det där strukna kornet för trettionde gången på lika många minuter. När tankarna börjar vandra glider mina ögons fokus runt och jag kan lika gärna hamna på siktbladet som på tavlan. Här är ju det naturliga att avbryta. Men det känns också viktigt att hitta ett sätt att komma åt problemet i första hand. Till min hjälp har jag noggrant tagit upp skottplanen igen och går igenom dess steg tydligt, vilket plötsligt ger mig lite mer mental styrka att hålla fokus.
Krama avtryckaren
Det spelar ingen roll hur mycket jag säger det till andra, jag känner att jag under en ganska lång tid har gjort allt för mycket medvetna avfyrningar och ser direkt att dessa är mycket sämre än när jag försiktigt kramar. Här finns det väl ett litet mentalt gränsland där definitioner kan skilja sig åt. Låt mig förtydliga vad som blir ett bra skott för mig, en så kallad omedveten avfyrning. Jag skulle nog säga att det finns en tidsrymd där jag tänker att nu ska jag avfyra. Det är på ett sätt en högst medveten handling men tidsrymden och kramningen spänner över någon sekund. Vad jag menar med en medveten avfyrning är ett jagande runt på tavlan följt av ett NU och ett direkt ökat tryck på avtryckaren för det är exakt NU det ska smälla. Det är en impuls, ett tryck på avtryckaren. Jag har konstaterat att även om jag själv upplever att det är minimala rörelser jag gör, vispar dessa avfyrningar runt pistolen mer än de som är mer utdragna.
Det jag saknar
Det jag saknar är någon som står bakom mig och som håller koll på vad jag gör. En person som ser till att jag faktiskt bearbetar mina svaga punkter för det är jag dålig på att tvinga mig själv till. Någon som håller koll på min yttre skjutställning och var jag verkar vara mentalt när jag skjuter. Någon som kan få mig att dra ned på tempot när jag blir för rastlös och ivrig. Någon som kan tala om för mig att det är dags att fokusera eller slappna av. Någon som ställer frågor och får mig att tänka efter, att analysera i stället för att mata i nästa magasin. Jag är inte ensam om att sakna denna coach. Jag efterlyser den åt mig själv såväl som alla andra.
Kanske kan alla göra lite och hjälpa skytten i båset bredvid när det går trögt, det hjälper. En sak som jag tänkt på men tyvärr inte tagit tag i med byte av klubb och allt vad det innebär är att samla ihop en liten grupp som brukar åka på tävlingar. Kanske skulle den gruppen kunna vara varandras coacher och stötta varandra i någon form av roterande schema.
Inom vissa discipliner så som det dynamiska skyttet videoinspelning ganska friskt för att se vad skytten gör, analysera och bryta ned. Det hjälper dock inte i nuet, det hjälper efteråt och till nästa tillfälle. Men kanske är det som jag ska göra framöver, medan jag väntar på att denna tusen ord långa kontaktannons hittar en mottagare som är villig att lägga sin tid och energi på en medelålders mans solosport.
Som ett kul litet PS kan jag nämna att Panglivet nu har laddats ned 2500 gånger vilket känns helt fantastiskt! Vi skojar om det en del i podden, men det första avsnittet eller två är kanske inte det bästa vi gjort. Det går bra att starta på avsnitt 3 eller var man vill egentligen! Finns på spotify eller där du brukar lyssna på poddar.
Önskar alla skyttar en trevlig helg och hoppas vi ses därute på skjutbanorna!
/ Stefan