1911 - hundratio år och still going strong

Uppdaterat: sep 21

Innan vi börjar vill jag rikta ett stort tack till dig som bidrar via patreon, utan ditt stöd hade denna artikel inte hänt. Mycket tid har lagts på att hitta material och läsa detta (några av dem listas i slutet av inlägget) samt hitta relevant bildmaterial. Tack vare ditt bidrag var det möjligt att köpa in material till artikeln och bidra till några av de kostnader som är förenade med att ha hemsidan uppe.

Orginalfoto - M62, CC BY-SA 3.0, via Wikimedia Commons

Tanken med denna artikel är att försöka ge en bild av vad som gjort att en och samma pistolmodell har hängt med ända från 1911 till idag. Det är få mekaniska saker som har lyckats med denna bedrift. Vapnets historia är väldigt lång och vindlande. Jag har valt att fokusera på vapnets ursprungliga design, därefter växlat in på tävlingsskytte och slutligen på hur relevant den är idag. Sätt dig ned med en god kopp kaffe, det här är en lång artikel.


Början


Foto: Unknown author, Public domain, via Wikimedia Commons

Det är omöjligt att starta historien om 1911an utan att först nämna något kort om mannen bakom konstruktionen, John Moses Browning. Det vore inte en överdrift att säga att han troligen är en av de mest betydelsefulla vapenkonstruktörerna i historien. Till listan över de vapen som räknas till hans arv utöver 1911 pistolen hittar vi bland annat Browning Hi Power, en mycket framgångsrik semi-automatisk pistol med för tiden hög kapacitet. Likväl som 1911 fick den pistolen också ett mycket långt liv. Browning är också känd för maskingevär, lätta som tunga. En snart lika långlivad som 1911 sådan är M1919 .30 som sedan uppgraderades till M2 .50. Den första framgångsrika semiautomatiska pistolen, FN 1900, skapades av Browning liksom ammunitionen den sköts med .32 ACP.



Utvecklingen av M1911


Utveckling av ett vapen är i regel en lång process och därför är det kanske inte oväntat att Colt 1911s historia tar sin start långt innan året 1911. Vi tar avstamp i året 1898 då krig bröt ut mellan USA och Spanien. Dettat resulterade i att USA anföll spanska positioner i såväl Karibien som i Sydostasien, närmare bestämt Filippinerna, vilket då var en spansk koloni. Striderna mot spanjorerna gick relativt snabbt amerikanerna. Värre var det i djungeln på de södra öarna där de körde fast i ett gerillakrig mot den lokala Morostammen. I täta djungler är ofta en pistol mer lätthanterlig och snabb att använda än ett långt gevär, men även gevären visade sig stundom vara otillräckliga. Vad gällde pistolerna så saknade de .38 kalibriga double-action revolvrarna tillräcklig kraft för att sätta stopp på anfallande adrenalinstinna och självuppoffrande morokrigare, trots upprepade träffar. Beväpnade med långa macheteliknande knivar kunde de trots skador nå fram till och skada de amerikanska soldaterna. Ett sådant motstånd hade en betydande negativ inverkan på soldaternas moral och det stod klart att något med mer stoppkraft -stopping power- behövdes. Lösningen för stunden blev att gamla 1873 revolvrar i kaliber .45 plockades fram och fördelades bland trupperna. Dessa gamla revolvrar visade sig mycket mer framgångsrika då enskilda välplacerade skott kunde stoppa en anfallande fiende.


Baserat på dessa erfarenheter beslöt den amerikanska militären 1904 att det skulle genomföra idag ökända tester av flera olika typer av patroner för att undersöka penetration, stoppkraft och kraftöverföring. Slutresultatet blev följande rekommendation:


“…that a bullet, which will have the shock effect and stopping effect at short ranges necessary for a military pistol or revolver, should have a caliber not less than .45."


Via kontakter inom armén fick Colt reda på de nya rekommendationerna och började omedelbart arbeta med en ny patron, .45 Automatic Colt Pistol eller .45 ACP. Colt var därmed helt med på banan när den amerikanska militären sedan kom att söka efter en ersättare till sina befintliga handeldvapen i .45 ACP. Under denna period fanns det flera företag uppvaktade militären med sina olika vapen. Vi återkommer till några av dessa längre fram.

Model 1900. Foto: Naval History & Heritage Command from Washington, DC, USA, CC BY 2.0

Colt hade tillsammans med Browning sedan en tid utvecklat en ny pistol. Colt Automatic Pistol, modell 1900. Den kom inom kort att följas av 1902 sporting model, 1903 military model och 1903 pocket hammer model.


Samtliga Colts 1900 modeller var tillverkade i kaliber .38 ACP och hade en dubbelarmad länk under pipan som fick pipan att åka nedåt och bakåt vid avfyrning. När det började stå klart att .38 ACP inte längre var av intresse för militärens nya pistol, utan .45 var det som efterfrågades arbetades den befintliga designen om vilket resulterade i modell 1905. Problemet var att den dubbelarmade konstruktionen var alldeles för vek för att kunna hantera den mycket kraftigare .45 ACP patronen. Den främre länken togs bort och pipan neg nu istället när manteln förs bakåt.


Nya krav


Den pistol som armén efterfrågade var i första hand tänkt att användas av kavalleriet och konstruerades delvis kring deras behov. Tidigare galopperade de in bland fienden och högg ned dem med svärd, nu handlade det om att avfyra ett relativt smidigt vapen på mycket kort avstånd. Exempel på sådana vapen kunde vara hagelgevär eller pistoler. Rid upp, avfyra vapnet på vägen genom linjen, spänn hanen och rid tillbaka genom linjen igen. De tillgängliga alternativen i slutet av 1800talet och början av 1900 talet bestod av klena semiautomatiska pistoler från Europa i kaliber .32, eller tunga grovkalibriga revolvrar, ofta utan double-action. En ersättare skulle behöva vara relativt lätt samtidigt som den använde en kraftfull patron.


Kavallerist med 1911 och vapenrem runt handleden.

För oss är det idag ett fullbordat faktum hur en 1911 ser ut, men det var ett av flera vapen som kunde valts. Följande text beskriver de anpassningar som gjordes just på 1911an under utvecklingsprocessen.


Ett av de främsta kraven kavalleriet hade handlade om säker hantering, vilket resulterade i 1911ans utmärkande greppsäkring. Idén bakom greppsäkringen var att skott inte skulle kunna gå av om ryttaren tappade den i marken. Skytten skulle vara tvungen att hålla ett bra grepp om kolven för att den skulle gå att avfyra. Det skulle också förhindra att pistolen oavsiktligt avfyrades om den studsade mot hästen under ritt. Pistolen skulle också utrustas med en ring för att kunna fästa en vapenrem. Syftet med remmen är såklart att förhindra att pistolen skulle gå förlorad om soldaten tappade greppet om den. Se bilden intill.


Ytterligare krav kavalleriet hade var att vapnet så långt som möjligt skulle gå att hantera med en hand. På så vis kom mantelspärren till och gjorde det möjligt för skytten att ladda vapnet, dvs släppa fram manteln, med endast en hand. Även magasinspärren flyttades. På tidiga versioner av 1900 pistolerna satt magasinspärren på undersidan av kolven och det fanns ingen möjlighet att använda endast en hand för att ta ut magasinet. Magasinspärren fick flytta upp och få sin nuvarande placering, lättillgänglig under tummen. Men varför blev det då just 1911an och inte någon av dess konkurrenter?


Urvalsprocessen


1906 ett anmälde ett halvdussin tillverkare sitt intresse för att få sina vapen utvärderade och testade av den amerikanska armén. Colt, Savage, DWM, White-Merrill, Knoble, Bergmann and Webley. Endast tre av företagen, Savage, Colt och DMW ansågs ha vapen som hade potential att gå vidare till testning och övriga fick avslag. Savage ställde upp med ett vapen med beteckningen M1907, Colt med en modifierad M1905 och DMW med en Luger, en pistol som tagit Europa med storm. Man genomförde rost- och smutstest i vilka Colt och Savage presterade bra, medan DMWs Luger presterade sämre. Savagepistolen var intressant men även något komplext vapen för arméns smak, men Colts pistol var inte felfri den heller.

Efter de första testerna genomförts efterfrågade armén förändringar i design av tillverkarna, samt 200 nya vapen för fortsatt testning. Endast Colt och Savage levererade nya vapen till dessa tester. DMW hade flera anledningar till att tacka nej, de hade redan många kontrakt i Europa och på kalibrar som de redan hade, att tillverka en liten serie om 200 st i kaliber .45 som amerikanerna önskade lockade inte. Dessutom var denen amerikanska militären vid denna tidsperiod inte heller en särskilt stor eller erkänd militär makt och därmed inte heller nödvändigtvis en stor kund. Avslutningsvis upplevde de att de mer eller mindre blivit utnyttjade i processen för att sätta press på de förmodat förhandstippade amerikanska tillverkarna.


Bild: U.S. Army Ordnance Department, Public domain, via Wikimedia Commons

Colt hade för dessa nya tester gjort stora förändringar och simplifierat sin design. Det fanns fortfarande brister till exempel med sprickbildning i olika delar av vapnet, men den nya konstruktionen var ett stort steg framåt. Savage å andra sidan verkade inte ha förändrat något alls i sin design. Dessutom var deras testvapen mycket dyrare vid beställning än Colt och Savage plågades av stora leveransproblem till armén. Detta till trots var de ännu med i urvalsprocessen.


I slutet av 1910 genomfördes så det stora testet, vilket bestod i att 6 000 skott avlossades på två dagar genom ett och samma vapen från respektive tillverkare. Pistolen från Savage hade 37 vapenfel under testet, Colt hade noll. Resultatet grusade Savage sista förhoppning om att vara leverantör av arméns nästa tjänstepistol. År 1911 antog så den amerikanska armén Colts modell och pistolen fick därav sin beteckning. Model 1911. Flottan och marinkåren följde efter 1913, men även deras pistoler gick under betecknignen M1911.


1911 i tjänst


Första världskriget var fyllt av mängder med ny teknik och innovationer som man aldrig skådat i krig förut. USA drogs in i kriget och med den följde också M1911. Det fanns dock alldeles för få av dem tillverkade i början av kriget. I Colts kontrakt stod att de skulle leverera ritningar, verktyg och kompetens för tillverkning av pistolen till amerikanska staten. Tanken var att staten skulle starta upp en egen och billigare tillverkning med hjälp av den egna arsenalen i Springfield. Verkligheten visade sig dock mer komplex och de tänkta kostnadsbesparingarna uppstod inte. Kriget krävde enorma mängder manskap och materiel, och det blev svårt för såväl Colt som Springfield att lyckas fylla de beställningar som lades.


Oavsett utmaningarna när det gällde produktion så användes M1911 framgångsrikt i själva kriget. Pistolen blev snabbt mycket uppskattad av de amerikanska trupperna i skyttegravarna då de trånga utrymmena gjorde pistoler mer lätthanterliga än större vapen. Den rejäla stoppkraften som fanns att hämta i .45 ACP patronen var mer effektiv än vad som gick att få ur de europeiska pistolerna. Lärdomarna från kriget i Fillipinerna hade burit frukt.


1911 och 1911A1. Skillnaderna finns där om du letar. Foto: Dkamm, Public domain, via Wikimedia Commons

Efter kriget gjordes vissa modifikationer av den ursprungliga modellen med exempelvis bättre sikten, kortare avtryck, längre greppsäkring och ett flertal ergonomiska förbättringar. Den uppgraderade modellen började tillverkas 1924 och fick beteckningen M1911A1.


Pistolen letade sig långsamt ut i fler verksamheter än den militära och började användas av polisstyrkor runt om USA, allt från lokala polisstyrkor till Texas Rangers, FBI och den då stora Prohobition Service. Till att börja med användes endast .45 ACP men senare tillkom även .38 Super, en kaliber som skulle bli relevant längre fram i vapnets liv.


När USA den 7 december, 1941 kastas in i andra världskriget stod man återigen med alldeles för lite tillverkade pistoler. Det som skulle vara standardpistolen för mer eller mindre samtliga militära styrkor krävde plötsligt en enorm kraftsamling för att kunna tillverka. Ännu en gång skickade Colt ritningar och verktyg med mera till andra tillverkare. Problem med saknade ritningar, verktyg som inte passade i andra tillverkares maskiner och andra kommunikationsproblem skapade en hel del problem när arbetet startade. Situationen förbättrades över tid och ett test utvecklades för att kontrollera att alla pistoler höll måttet. Bokstavligt talat, samma mått. Eller åtminstone att alla tillverkares pistoler skulle vara felfritt kompatibla, vilket är lättare sagt än gjort.


Testet genomfördes genom att representanter från de olika tillverkarna tog med vapendelar till en given plats. De dumpade delarna i en hög på bordet för att sedan, utan att titta på vilken del som kom från vad, sättade ihop kompletta pistoler utifrån de delar de fick tag på. Bevare den tillverkaren vars delar inte passade ihop med de andras. Flera tillverkare bidrog med tillverkning under kriget. Remington Rand tillverkade 900 000st, Colt 400 000st, Ithaka 400 000st, Union Switch & Signal 50 000st och kanske som kuriosa för samlaren Singer (ja, symaskinstillverkaren) 500st.


Totalt tillverkades 2.7 miljoner M1911 och M1911A1 under vapnets tid i den amerikanska militären. Inte nog med att 1911 var ett vapen som överlevde första och andra världskriget, det var ett av ytterst få vapen som överlevde att tjänstgöra även till de nästkommande krigen i Korea och Vietnam. Faktum är att det är från tillverkningen fram till och med andra världskriget som alla den amerikanska arméns 1911or kom. Inga fler tillverkades efter andra världskriget. Trots detta kunde armén till få utvalda förband så sent som operation Ökenstorm, plocka fram nya 1911or ur lådor från den ursprungliga tillverkningen.


Den amerikanska militären valde 1985 att byta ut M1911A1 mot Beretta M92 och en sjuttioårig militär historia fick så sitt avslut. Men modell 1911 lever kvar än idag ute på skjutbanor runtomkring i världen och är troligen en av de i särklass mest ikoniska pistoler som finns därute. Det är mer eller mindre arketypen för en semiautomatisk pistol såväl i filmer och spel, idag i konkurrens med Glock. Patrick Sweeney gör i skriften The first 100 years en mellan tummen och pekfingret beräkning och uppskattar att pistolen tillverkats i minst 7.5 miljoner exemplar.


1911 som tävlingsvapen


Träning med 1911. Den lilla stolpen framför skytten användes för att lägga vapnet på när de skjutit klart. Bild från: United States Navy National Museum of Naval Aviation

Efter andra världskriget rådde i USA en tid av blomstrande ekonomi. Intresset för skytte och skytteklubbar i USA växte sig stort och nya klubbar dök upp överallt. Skyttet hade god draghjälp av att många av de före detta soldaterna hade tävlat under sin utbildning och tid i tjänst.


Det var dock inte så enkelt för Colt, de hade inget att sälja. Soldaterna som kom hem efter kriget hade med sig en 1911 i väskan och hade inte behov att köpa en ny pistol. Colt hade inte heller någon ny modell att erbjuda marknaden. Trots hög tillverkning under krigsåren hade de inte heller tjänat pengar på vapentillverkningen. Det hela ledde till att företaget såldes 1955 till Texas Penn Corporation. Försäljningen var något som varumärket skulle tyngas av under lång tid framöver. Under decennier plockades all vinst ut ur företaget, medan lite till inget användes för att förnya maskinparken. Inte heller i de kommande krigen tillverkades egentligen några nya pistoler för militären. De såg istället till att återanvända och renovera de vapen de hade med de delar de redan hade.


Ett av de populära tävlingsformaten var NRA Bullseye Pistol. Den grundade sig på de tekniker och pistolkurser som givits till soldater under krigstiden. Grenen krävde att skytten var en kompetent skytt såväl .22 rimfire pistol, en centerfire pistol och en .45 pistol. Båda de senare kraven kunde uppfyllas av ett och samma vapen, en 1911, som de flesta skyttar redan var bekanta med. Som tidigare nämnt tog många soldater helt sonika hem vapnet från kriget och många skyttar hade då en fullt fungerade 1911 hemma.


Den stora spridningen av vapnet ledde till att allt fler kunde vapnet utan och innan och vapensmeder började göra förbättringar av vapnen för att öka precisionen i dem. Manteln passades in bättre, nya och bättre sikten lades till. Dessa sikten skulle inte fungera i ett hölster, men de nya precisionsskyttarna tog sina pistoler med till banan i en väska. Att strunta i hölstret gjorde att de också kunde fästa en bredare platta på avtryckaren för lägre upplevd avtrycksvikt. De utrustade även sina vapen med något som påminner om anatomiska grepp. Även ammunition började experimenteras med, så som .38 wadcutter och det var en hel del jobb med att anpassa pistol och magasin för att hantera en rimfire patron.


Flera företag började dyka upp som kunder erbjuda väl inpassade 1911 pistoler. Några av dem Pachmayr och Kings Gun Works, som såg efterfrågan på träffsäkra vapen och började erbjuda 1911 pistoler som skulle passa för just precisionsskytte. Men förändringens vindar var på väg att förändra det amerikanska sportskyttet.


Instinktiv skytteställning. Bild från: Fleet Marine Force Reference Publication 12-80, "Kill or Get Killed" by Rex Applegateenses/by/2.0>, via Wikimedia Commons

Före 1950talet praktiserades vad som kan kallas instinktivt skytte av militär och polis. Förenklat innebär det att man snabbt drar vapnet och avfyrar det med en hand, instinktivt och utan att använda riktmedlen. Tanken är att skytten ska tänka sig att den pekar med vapnet, ungefär som med pekfingret. En tänkbar alternativ skjutställning var att skjuta från höften, se bild. Resultatet är effektivt, till en viss gräns. Det handlade primärt om att träffa motståndaren men exakt var träffen tog i målet var inte lika relevant. För tävlingsskytte räcker en sådan teknik bara så långt.


Det skulle bli Jeff Cooper, en före detta marinkårsofficer som tjänstgjorde i stilla havet under andra världskriget, som i hög grad förändrade skyttet som vi känner det. Cooper hade insett att den instinktiva tekniken inte fungerar på längre avstånd. Istället krävdes tvåhandsfattning, snabbt kunna sikta in sig och därefter avlossa många skott på målet. Han lade grunden för vad som idag kallas the Modern Technique. Cooper var också mån om säkerhet och hans four laws of gun safety är vida kända och använda:

  1. All guns are always loaded.

  2. Never let the muzzle cover anything you are not willing to destroy.

  3. Keep your finger off the trigger until your sights are on the target.

  4. Be sure of your target and what is beyond it.

Bild från tävling i praktiskt skytte. Bild: A. Taverner, CC BY 2.0 wikimedia commons

Cooper hade en betydande roll i skapandet av International Practical Shooting Confederation (IPSC) 1976 och var första ordförande. Med hjälp av denna organisation fick det praktiska skyttet ett tydligt tävlingsformat och mängder av hängivna skyttar. I de tävlingar Cooper arrangerade fanns inte möjlighet att få skjuta om vid vapenfel. I en skarp situation går det inte räcka upp handen och vänta på att få skjuta om och det praktiska skyttet skulle efterlikna verkligheten så långt det gick. Det är värt att lyfta fram att under en period så kunde skickliga vapensmeder modifiera vapen som fick vapenfel på beställning. Om skytten råkade skjuta en sexa kunde den provocera fram ett vapenfel och fick därmed skjuta om. Det praktiska skyttet krävde istället att skytten fick åtgärda problemet med tickande klocka eller avbryta den stationen, stagen, och gå vidare med sin backup-pistol. Detta gjorde att skyttarna blev allt mer måna om att ha välfungerande vapen och ställde högre krav på såväl tillverkare som vapensmeder.


Vi återvänder till då till Colt, som under lång tid lidit av kvalitetsproblem och misslyckad ny vapendesign. Det hade öppnat upp för konkurrenten Springfield Armory att börja tillverka 1911or under 1980talet. Inte nog med att Springfields pistoler fungerade väl, de var också duktiga på marknadsföring och jobbade hårt för att nå tävlingsskyttar. De sponsrade även prisbord på tävlingar vitt och brett. För att ytterligare sätta press skrv de ett miljonkontrakt över tio år med en av de största skyttarna under denna period, Rob Leatham. Det, om något, visade att det praktiska skyttet var här för att stanna.


En av många tillverkare av 1911. Safari Arms. Bild: Shotgun, CC BY-SA 3.0 via Wikimedia Commons

För ändamålet var det många som valde just 1911, ett vapen som både var tillgängligt och vanligt. Vapnen höll för tiotusenstals skott om året, länge nog för skyttarna att bli bra på vapnen och vapensmederna kunde pistolerna utan och innan. Mängder av tillverkare har under åren tillkommit, alla med sina egna idéer om hur man skulle göra pistolen bättre för tävlingar. Här intill, Safari Arms Match.


Under slutet av 1980 talet började allt fler skyttar använda .38 super i det praktiska skyttet istället för .45. En av de mer betydande skillnaderna handlade om kapacitet, det gick helt enkelt få in fler patroner i magasinet med .38 super än med .45. Och fler patroner i magasinet betydde färre magasinbyten, vilket i sin tur sparar tid och därmed också ger högre poäng. Fördelarna med .38 super var tillräckligt många och stora för att .45 skyttarna inte längre fick vara med på prispallen.


Skiftena i vilken typ av vapen och kaliber som varit bäst har kraftigt varierat sedan början av 1980 talet inom det praktiska skyttet. Skillnader i hur man ansåg att skyttet skulle bedrivas och hur man såg på reglerna drev isär skyttarna och bidrog till att allt från nya vapenklasser till förbund skapades. Mycket av tävlandet från 1980-1994 kretsade kring att kunna få med sig så mycket ammunition som möjligt i vapnet. Att komma till en tävling med sju till tio skott i enkelradiga magasin och många omladdningar framför sig var inte fördelaktigt när motståndarna kunde ha dubbelt så mycket kulor med sig i dubbelradiga magasin till andra vapen. Konkurrens från andra vapenmodeller började bli allt mer påtaglig.


Wide body - vidareutvecklingen


In på arenan under tidigt 1990 tal klev Para Ordnance som erbjöd vad som kallas för Wide Body modeller av 1911. Dessa vapen var precis som en vanlig 1911, steel frame, men med bredare grepp med plats för dubbelradigt magasin. Plötsligt kunde de fördelar som fanns i en 1911 komma med fler patroner, men på bekostnad av en tjockare kolv.


Ytterligare en stor och viktig aktör dök upp 1993. STI, bildat av Virgil Tripp och Sandy Strayer (Strayer Tripp Inc.). Vad STI tog med till bordet var en modulär pistol med polymergrepp. Det nya helgjutna greppet hade kolvsidorna integrerade vilket eliminerade behovet av kolvplattor. Detta skapade plats i vapnet och på så vis kunde mängden ammunition dubbleras utan att kolven egentligen blev särskilt mycket bredare. Idag används 2011 som beteckning för denna konstruktion.


Strayer och Tripp skiljdes ganska snabbt åt och redan 1994 bildade Strayer företaget SVI tillsammans med Michael Voigt. STI fanns kvar men nu med ny betydelse (Science, Technology, Ingenuity). Båda företagen har sedan dess producerat 2011or. Jämfört med en 1911 finns vissa designskillnader som uppstår på grund av kolvens annorlunda konstruktion och bredden på magasinet, men i grund och botten är det samma vapen innanför skalet.

BUL RADICAL, ett exempel på Wide Body frame. Exempel på den modulära 2011 designen är också tydlig. Foto: Pistolskytten

1994 blev det plötsligt stopp. I USA klubbades en ny lag genom, Assault weapon ban, en lag som gällde fram till 2004. Lagen tvingade ned antalet skott i magasinen till max tio, vilket plötsligt gjorde det möjligt för 1911 att göra en viss comback och åtminstone vara en utmanare under en period. Idag är det 2011 pistolerna som gäller för många när det handlar om praktiskt skytte. Patentet för designen löpte ut 2016 och sedan dess börjar allt fler experimentera med plattformen som också har ett stort mått av artistisk frihet i förhållande till en klassisk 1911.


Vad lockar med en 1911 idag?


Kimber 1911 i olika modeller. Foto: Pistolskytten

Vad är det då som gör att en över hundra år gammal pistol fortfarande är relevant idag? En 1911 har idag trots allt många faktorer mot sig, framförallt när det kommer till den stora amerikanska marknaden med carry och home defense. Kapacitet, vikt, pålitlighet och även priset. Den får helt enkelt stryk av mängder av konkurrenter med polymerstomme. Är det bara nostalgi som håller vapnet vid liv?


Avtrycket

BUL 1911 Target 6. Foto: Pistolskytten

En förklaring bortom nostalgi ligger i single-action avtryckaren, som är erkänt bra rakt ur lådan. Är avtrycket på en pistol otydligt, långt och släpigt så kommer skytten ha ett mycket svårare jobb att prestera bra än om avtrycket är kort och distinkt. Avtryckaren på en 1911 pistol går rakt bakåt, till skillnad från många andra pistoler som istället har en svängande avtryckare. På en sådan avtryckare kan avtrycksvikten variera beroende på var du lägger an fingret, långt ned eller långt upp på avtryckaren. På en 1911 får skytten en linjär rörelse av fingret istället och ett konsekvent beteende. Single Action avtrycket blir kort, distinkt och förutsägbart. Pistolen har även en mycket kort reset och det gör att skytten har goda möjligheter att få iväg många skott på kort tid, utan att behöva vifta allt för mycket med avtryckarfingret. Vän av ordning kan givetvis påtala att andra vapen också kan utrustas med fantastiskt bra avtryckare, men det är just det som gör 1911 lite speciell. De kommer med en bra avtryckare direkt ur lådan, mer eller mindre oavsett tillverkare och prisklass.


Pålitlighet


Ett av de klagomål som lyfts fram mot 1911 är att den krånglar mer än andra vapen. Delvis kan detta förklaras med en ganska brokig historia och även en hel del experimenterande från skyttarnas och vapensmedernas sida. Men det finns god anledning till att vårda en 1911a. Det beskrivs som ett mer vårdkrävande vapen än en Glock exempelvis. 1911an var ursprungligen designad för militärtjänst, men för de krav som ställdes för över hundra år sedan. Sedan dess har tillverkningsteknik förbättrats och toleranser krympt, en möda man inte hade lagt på ett vapen om grundkonstruktionen inte var god.


Pistolen kommer troligen behöva något mer vård och smörjning än en Glock. Tar du hand om ditt vapen, kommer det helt enkelt att fungera bättre. Med tanke på vad vi tagit upp tidigare vad gäller vapnets bakgrund så står det klart att det har använts både länge och väl och de håller bra. Patrick Sweeney skriver i The first 100 years att en tidig 1911 kan, om du bara skjuter mantlad ammunition, klara 50 000 skott. Pistoler tillverkade efter krigen, med härdade mantlar, inpassade och väl skötta bör med mantlad ammunition kunna klara 100 000 skott.


Utbud

Kimber Amethyst. Foto: Everett Walker, CC BY-SA 4.0 via Wikimedia Commons

Ursprungligen var 1911an inte mycket att hänga i granen. Inga ställbara sikten, kolvplattor i trä eller senare plast. Men allt eftersom sportskyttet utvecklats har enorma mängder av pistolmodeller och tillbehör tillverkats. Det går att få mindre stomme, kalibrar från .22 upp till 10mm. Kort eller lång mantel, kolvsidor i alla möjliga upptänkliga material och texturer. Sikten och korn är enkla att byta och det går att få 1911or med räls så du kan sätta dit laser eller lampor. Du kan köpa en Ruger för strax över tio tusen kronor eller en specialtillverkad 1911 bara för dig hos någon custom shop och då finns i princip ingen gräns för vad pistolen kan kosta. Vill du ha ett 1911 avtryck men mer ammunition i pistolen så är det bara att haka på nya generationen 2011:or.


Avslutning

Trots att utmanare har dykt upp till den nu mer än hundraåriga designen har den lyckats hålla sig kvar och relevant. Den tillverkas av mängder av vapentillverkare i allt från billiga och enkla modeller till rena custom vapen som kostar många tiotusentals kronor. En förklaring till dess genomslag och långlivade betydelse är en form av tröghet i marknaden. Det fanns helt enkelt så pass många lättillgängliga exemplar av pistolen att det inte sågs som meningsfullt att ersätta den. Vi kommer få se den här vapenmodellen på skjutbanor, i film och spel i många år framöver.


Tack för att du läst denna artikel! Hoppas att den gav dig nöje! Stöd mig i så fall gärna via pistolskyttens patreon, alternativt en donation via paypal. Sidan finns uppe endast tack vare att det finns stödjare som är villiga att täcka delar av kostnaden för att hålla sidan uppe och material till artiklar.


Stefan


För dig som vill läsa / se mer rekommenderar jag följande källor.


1911: The First 100 Years, 2nd Edition . Gun Digest Media.

US Army 1911 Handgun Training from 1944

Browning.com 1911 historik

Forgotten weapons - development of the 1911





379 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla