• Pistolskytten

Militär snabbmatch - Rekord och intervju med Marcus och Ulf Nygren


Beskedet att militär snabbmatch kommer att genomföras som rikstävling i formatet hemortens banor har nog gjort många glada och många kanske nu ligger i startgroparna i att träna hårt inför hösten. Men formen kanske inte sitter än och hur ska man göra för att skjuta så bra som möjligt? Anpassar du dig efter de olika tiderna, eller bara kör du på stenhårt redan på 10 sekundersserierna? Var sitter ditt fokus?

Marcus och Ulf jobbar tight ihop för att nå de bästa möjliga resultaten.

Jag hade möjligheten att träffa Marcus Nygren på en tävling härom veckan. För dig som möjligen inte vet vem han är så satte Marcus nyligen svenskt rekord i milsnabb C med hejdundrande 589 poäng under kretsmästerskapet 2020 i Kronoberg. På SM 2019 blev det guld i A med 567 (18), silver i C med 582 (26) och en 12e plats i R med 562 (20). Jag satte mig ned vid ett bord tillsammans med Marcus och hans far Ulf, två delar av Team Nygren. Marcus var tydlig med att intervjun skulle göras med båda för att de är ett team och det märks att de är ett mycket tight team. De tänker igenom metodiskt vad de ska göra för att nå vidare, inget lämnas till slumpen. Jag behövde inte ställa så många frågor, för Team Nygren serverade mig alla svar. Då de hade mycket som de ville dela med sig av kommer här en endast lätt redigerad intervju.


Innan vi går på djupet måste jag ju fråga, är rekordet större än medaljen?


Foto: Marcus Nygren

Marcus: Jadu det måste jag väl ändå säga, det är nog lättare att ta medalj än att sätta svenskt rekord. Lite beroende på var man skjuter i landet vilken bana man är på, om man är på hemmaplan eller inte, generellt det är svårare med svenskt rekord än en medalj. Men precis lika roligt! Och träningen inför var ju väldigt sporadisk i och med detta med Corona och det var ju inte ens säkert på att tävlingen skulle bli av så där ett par månader innan har vi faktiskt gått ned i träningsintervall och bara underhållit formen. Varvat precision med milsnabb och olika vapen, grenar och grupper. Sedan fick vi reda på att det skulle bli tävling ett par veckor innan. Okej då får vi väl ta någon seriös träning innan för att se hur det ligger till. Det låg väl lite sisådär så jag åkte iväg med förväntningen att ta det som det kommer och göra mitt bästa. Lita på grundtekniken som vi har tagit fram tillsammans och ja det lönar sig. Gick in med ett självförtroende som var på topp och det bara funkade hela vägen genom helt enkelt. Visst nerverna var på topp också men så man fick ju brottas med dom genom hela skyttet och hade väl lite kämpigt första tiosekundersserien innan man vågade lita på det här snabba tempot som vi har övat in på att hålla ett tempo genom alla serierna och att lita på att det funkar. Mindre sikta och lita på muskelminnet och bra avfyrningar så att säga. Så kom åttorna och då var det bara att accelerera självförtroendet ytterligare och höll då ett snitt på 49 och då blev det ett svenskt rekord.


Vad är då grundträningen/ grundtekniken du pratade om?


Marcus: Grundtekniken består i att blanda milsnabb med fokus på dels på att bygga upp ett självförtroende, man tror på vapnet, man tror på sin ammunition. Man har ett team som vi är då, både tränare och coach, vi coachar varann, så självförtroendet är bra. Sen så bygger det till viss del på att man varvar precisionsskytte med milsnabb för att hela tiden komma tillbaka till vad som är en bra avfyrning, oavsett om det skulle gå snabbt eller långsamt så ska det alltid vara en bra avfyrning för utan den så spelar ingen roll vad kornet hamnar på.


Ulf: Kan jag flika in lite för det är jag som dragit igång den här grejen va. Jag ser ju hans kapacitet och jag ser ju också hans svagheter och jag ser när han inte litar på skyttet. Då bestämde jag mig för att nae, nu ska vi göra något helt nytt. Först och främst ska vi bestämma oss. Nu ska vi ner till banan och så ska vi ha ett vapen, då tar vi 22an och så ska vi hålla på att skjuta och känna och klämma på det här vapnet. “Är det här något som du känner är roligt, att hålla på med just det här vapnet?” Man måste lära känna vapnet ordentligt. Vi testade att skjuta tre skott på tre sekunder och så vidare, snabba på så att det sitter liksom. Då vet vi att vapnet funkar, då provade vi även olika ammunitionstyper, för att se hur snabbt man kunde skjuta och hur vapnet reagerade med olika rekyler. 22or är ju inte bara 22or, det är ju såhär brett (visar med armarna). Så då kommer vi överens om att de här pistolerna de vill vi fortsätta med och vi hade ett par tre olika ammunitionstyper.


Ulf: Nästa grej var det här med att öva upp förtroendet. Jag sa till Marcus, du kan stå i trettio sekunder och sikta in dig på mitten på krysset, det är inga problem, det klarar du och vapnet och ammunitionen funkar. Du kan sätta 50 med fem kryss. Det har vi testat. Det går. Då ska du lita på att när du gör det här lyftet så ska du bara upp och sikta i mitten och där ska du göra en fin avfyrning första skottet, sen ska du bara våga dra nästa. Vi började testa det här med att vi ska skjuta fem skott på tre, tre och en halv sekund. Upp, om det så tar två sekunder i början eller tre. Du lyfter långsamt upp och pang-pang-pang-pang-pang.


Han ljudar smällarna som en metronom ett stadigt, jämnt tempo. Han fortsätter:


Ulf: Bara försök hålla mot lite lagom. Inte sikta eller någonting. Och det gick ju ganska snabbt och Marcus sa bara “oh wow, 50!” Femtioserierna satt lite runt i ringen men alltid femtio. Så fort han drog ned på tempot, börja tveka, då börjar han sikta efter fjärde skottet då blev det en dålig tia. Så lägg av med det där. Så min tes var egentligen det här att du ska inte börja sikta när du skjuter milsnabb. Du ska upp och hitta första skottet och när det går så vet du att det här vapnet har en kapacitet att slänga iväg ett skott ungefär på 0,5 sekunder om du skjuter långsamt. Då är det ju två och en halv sekund på fem skott. Bry dig inte om att det är tio, åtta eller sex sekunder. Upp, du har en sekund att lyfta, vi lyfter upp på 0,7-0,8 och då går första skottet. Sen bara mata på. Ju fortare vi sköt ju bättre träffbild.


Marcus: Och ju mer självförtroende fick man för skyttet och för vapnet framförallt för vi har ju testat hur snabbt kan man skjuta med det här vapnet. Vi testade med sex skott och så sköt jag så snabbt jag bara kunde och då var jag nere på 0.62 sekunder för sex skott och alla satt i tavlan. Vi har hittat ett vapen som inte har några direkta begränsningar i hur snabbt man kan skjuta med precision och ett vapen som matchar min nivå och kapacitet helt enkelt.


Ulf: Vad var vinsten med detta då? Jo det var det här att, ja nu är det tio (sekunders visning) och folk dom står där och dom siktar och *pang* och dom siktar igen, dom hinner knappt med på tiorna heller. Och inte skjuter dom femtio. Hur många är det som siktar skjuter en femtio första omgången?


Marcus: Det är sällan


Ulf: Det är dom som har självförtroende, dom som går upp såhär pang---pang---pang… De har hittat sitt tempo. Det är det som är hemligheten. Hitta ditt tempo. När du satte det svenska rekordet började du fega.


Marcus: Jag kom inte in i det perfekta tempot från början


Ulf: Då blir det inte 49 och 50, och sånt märker jag ju direkt. Ibland är det ju så att man inte lyfter upp exakt men ok, men träna så du inte behöver börja sikta när du kommer upp. Det är ju grunden.


Hur kan man då träna upp detta?


Marcus: Grunden är ju att det är muskelminnesträning. Träna på lyft, träna på första skottet. En teknikträning man kan använda istället för att träna milsnabb är att sätta tavlan på duell, tresekundersvisning, och så ska du skjuta två eller tre skott, kanske fyra skott bara för att se hur många skott du kan få iväg. Eller ställ det på två sekunder för att du ska tvinga dig själv att få iväg första skottet, med lyft, innan tavlan vänder sig.


Ulf: Till slut är ju dom två sekunderna lång tid. Det är mitt tips om du ska träna milsnabb. Två sekunder lyft och skjut, sedan ska tavlan vändas. Då lär du dig till slut, har du för gott om tid, då kommer du aldrig in i det här snabba lyftet.


Du har valt Match Gun, varför då?


Marcus: Framförallt gäller det ju att anpassa sitt vapen så att man kan hitta det här muskelminnet. För mig funkade det ju hyfsat med min gamla Unique 69U i milsnabb, och jag fick ju personbästa på 589 på träning. Men det var just att jag inte hade den där självförtroendekänslan i vapnet. Det kändes att vapnet begränsade mig i just milsnabbskyttet. Fält, precision, helt kanon. När man skjuter med Matchgun i milsnabb är det så att kornet rör sig så lite att du kommer egentligen inte utanför tian. Får du in första skottet med bra grepp så lämnar du inte tian och håller du riktigt stabilt så lämnar du inte krysset heller. Det gör ju att du kan hålla ett snabbare tempo utan att du drar isär på träffbilden. Därav kommer ju det här ökade självförtroendet, tron på den snabba tekniken och hitta rätt ammo. Sen har jag ju då viktbalanserat den för att passa mig ytterligare ökat på med vikter fram, med tungstensvikter för att verkligen hitta i och med att jag bara har den till milsnabb då kan jag ju anpassa den enbart för den grenen.


Ulf: Rekyldämpningen går bakåt, den dämpar uppåt. Det gör att du är tillbaka mycket snabbare och man behöver inte hålla lika hårt om vapnet.


Marcus: Det i kombination med ett lätt slutstycke gör att det blir väldigt lite massa som rör sig fram och tillbaka och vi har en relativt mjuk ammunition som funkar i vapnet.

Tight träffbild och det mesta innanför tian. Foto: Marcus Nygren

Kan ni utveckla det här med att skjuta i samma tempo?


Marcus: Man slipper jaga tempoväxlingar. Du håller ditt tempo oavsett om det är tio, åtta eller sex, du får inte den där stressen som många får. “Nu skjuter vi tior, nu skjuter vi åttor, nu skjuter vi sexor” det finns liksom inte i vår värld. Det är bara ett tempo.


Ulf: Jag har gått igenom resultat från tävlingar för jag är en sån där tabellnörd, jag kan inte låta bli. Tiorna och åttorna, där är det hyfsat, sen det kommer till sexorna och då sjunker resultatet från 48-49 till 45-46.


Marcus: På tävling så tillåter vi oss att ta någon sekund extra innan första skottet går på tiorna och åttorna. Men när väl första skottet går så ska tempot vara detsamma. Det är då man bibehåller det där självförtroendet. Tiorna för oss är uppvärmning för att komma igång med tempot, åttorna har man för att komma igång med tempot fortare. När man sen är nere på sexorna så är det bara att hålla samma tempo, då är det liksom ingen skillnad. Vi har ett gäng i Skåne som tänker precis tvärtom mot vår teori och praktik. Dom tänker att man ska utnyttja tiden maximalt. Om man ska skjuta på tio sekunder ska man ta två, två och en halv sekund per skott. Så gör man likadant på åttorna en och en halv till två sekunder. Då siktar dom på att skjuta 200 på tiorna och åttorna, och sen ger dom järnet på sexorna och chansa på att det ska gå in.


Ulf: Skulle du göra det i precision? Sju serier, tre kvar, nu ska jag skjuta snabbare! Jag ska inte ta ner, jag skjuter alla i en följd! Skulle du göra så?


Marcus: För vissa har det funkat hyfsat, men det är alltid sexorna som är så otroligt avgörande så dom kan tappa 20-30 poäng bara på sexorna på grund av dom inte vågar skjuta.


Ulf: Det är väldigt sällan som någon skjuter över 190 på sexorna. Det är någon som gör det med 22orna men i A, väldigt sällan. Marcus ligger på 195 även på sexorna. Om han leder över dom i tiorna och åttorna, tro fan att han vinner.


Marcus: Den här grundträningen den gör vi på alla vapengrupper där vi känner att vi kan göra det. Det funkar framförallt på revolver, där gjorde jag också så i början att jag stod och siktade och kramade jättelångsamt pang, satte åtta serier med fyra av fem kryss på åttorna och tiorna men sexorna så var det mer spritt. O, jag ska skita i att stå och krama, jag ska göra som med Matchgun, jag ska krama igenom, pang, så går det. Till slut så går det, nu är det jättefina träffbilder, även på sexorna, så det är bara att lita på det.


Blir det inte dåligt ibland då?


Marcus: Våga släppa iväg ett halvdåligt skott, även om det inte är så bra. Jag är en perfektionsskytt i precision, då kan jag stå hur länge som helst, men i milsnabb är det precis tvärt om. Där måste man våga släppa iväg ett skott som kanske hamnar i kanten på tian, för resten kommer jagas in i mitten i alla fall. Våga hellre släppa iväg ett icke perfekt skott så kommer resten automatiskt för muskelminnet jobbar in det i mitten allt eftersom man skjuter. På SM förra året då tog jag guld i A och silver i C och en tolfteplats i R. I revolver låg jag fyra poäng före det svenska rekordet på tiorna och åttorna, och så började jag tveka på första sexan, och det ställde ju till det.


Ulf: Jag ser detta och jag kan liksom inte gå fram. När man är i det läget som skytt, då kan jag som coach inte förändra något. Då tänker jag såhär, jag hoppas det blir en läxa för dig att du inte litar på det vi tränar på, det är en läxa som du får ta.


Marcus: För att öka på mitt självförtroende i just R milsnabb precis som i C så har jag nu bestämt mig för att jag gör som en annan kille i vår förening, jag köper en .22 revolver. Sen moddar jag till den så att den är lik min .357 som jag skjuter milsnabb med. Jag viktar den, jag har samma typ av kolv, jag trimmar trycket så att det är så likt som möjligt och så skjuter jag med en ammunition som är så snarlik i rekylupplevelse som möjligt. Bara för att kunna öva, för att få in mängden teknikträning, mängden avfyrningar. Jag märkte det för att jag har tränat en hel del med hans. När jag sen tog min egen 357a med milsnabbladdningen så märkte jag direkt vilken jävla bra överföringsbar träning det var, rent teknikmässigt. Jag kan dra ned med 40-50% med skotten med det grova om jag bara gör rätt med 22an helt enkelt, tack vare att den är så lik. Det gör att man får mer teknikträning, mer självförtroende och budgeten kan sträcka sig till annat också, inte bara för ammunition för mängdträning.


Trimningen kostar ju en del, men det sparar man ju in på ammunitionen då?


Marcus: Det gör man ju i det läget va. Sedan är det lite svårare att få samma känsla med ett A vapen. Men just revolver och 22.


A skyttet bjuder på ytterligare utmaning, kanske framförallt i träningssammanhang:


Ulf: När det gäller A så skulle man hitta samma sätt och grepp och sånna grejjer så skulle man behöva ha en tiotums A pistol för att få samma känsla och förhållande. Så där gäller det verkligen att man tar till sig av alla dom knep som finns bland annat på dynamiskt skytte. Där har ju den amerikanska skolan lärt oss Europeer, innan var vi före i A skytte men nu är det dom som lärt oss hur vi ska greppa. Vi måste greppa såhär, ner med tummarna.


Marcus: Jag har ju också behövt anpassa min teknik i milsnabb A för att jag hade ju en fältskjutningsteknik / precisionsteknik. Det var PO Andersson på Ammo Center som lärde mig den här tekniken. Han tittade på hur jag gjorde, jag höll liksom armarna raka, för jag har en rätt så rak kolv. Men då sa han: “du har ju ett hålrum här mellan (hand och kolv), varför har du det? Du har inget riktigt bra grepp och stöd med det hålrummet. Ingen dämpning därvid.” Så vred han ned min stödhand, där ska du ligga. Tummarna ovanför varann, betydligt mer yta på kolven som rör handflatan. Gör så och luta kroppen framåt lite grann, det gör att du kan slappna av med greppet 30-40% och ändå bibehålla litet pipuppslag och vara tillbaka till samma nollpunkt igen. Ju hårdare du greppar desto svårare har du för att göra en fin avfyrning. Man vill ju hitta balansen mellan ett perfekt grepp och en perfekt avfyrning. Hitta en skön balans där som kan funka oavsett vad det är för kaliber man skjuter.


Ulf: Ju rakare du står, desto mer rekyl måste du försöka hålla emot och då drar man ned skotten på de korta tiderna.


Marcus: Ju hårdare du greppar ju svårare har du att göra en fin avfyrning. Du vill hitta balansen mellan perfekt grepp och perfekt avfyrning, hitta en skön balans där som kan funka oavsett vilken kaliber det är man skjuter. Där har vi jobbat mycket inom alla vapengrupper för att liksom hitta balansen i allting. Tillsammans med rätt ammunition så man kan hitta den där goa känslan. Där snabbt skytte med precision som vi hela tiden siktar på.


Men det är inte bara teknik som ligger bakom framgångarna. Det handlar givetvis om ammunition också.


Marcus: Det har vi blivit duktiga på att hitta rätt ammunition. För vår del är det ju flera års laddande och experimenterande för att hitta den unika laddningen för alla våra vapen för de olika disciplinerna. Du kan inte skjuta lika bra med samma ammo i tre olika discipliner.


Ulf: När du fyrat av femtio stycken köpeskott, när vet du när det var fel på ammunitionen och inte dig? Det är en ganska fin nivå och man måste ha skjutit en del för att veta hur det här vapnet beter sig. Man känner hur det cyklar till slut, hur manteln går. Tio procent av den ammunitionen du köper är garanterat dålig. Varför ska du tappa tio procent på resultatet? Istället för en tia får du en sjua eller åtta.


Marcus: Det har vi också lärt oss att kontrollmäta ammunition, likaså att göra skottstolstest och så vidare.


Innan vi skiljs åt återkommer Ulf till det här med det mentala. Att tänka igenom och vara tydlig och ärlig mot sig själv.


Ulf: Efter tävlingar på vägen hem pratar vi om vad som gick bra och vad som inte var bra. Det är bästa vägen till utveckling. Erkänn ett dåligt skott. Hitta inte på anledningar, som att det var vädret, det var katten som hoppade och jamade, det var ammunitionen. Gör inte det. Nästa gång du är på träning vill du visa att du kan det här och då skjuter du jättebra, men det är ju en annan sak. Jag sköt 564 på träning i milsnabb och tyckte jag gjorde en hyfsad träning, men sköt bara 521 på tävlingen dagen efter. Jag var skitnervös. “Men inte ska du vara nervös som skjuter så bra?” Tror du jag talar om det för mig själv? “Idag ska du vara nervös Nygren, du som är så jävla duktig på träningen!” Det gör man ju inte! Jag har ju mina demoner att jobba med. Men varje gång jag har genomlidit en sån här fruktansvärd tävling, så tänker jag att vad var det som gjorde att det blev sämre och sämre och sämre allt eftersom tävlingen gick. Man kan ju komma in i en negativ spiral. Pratar man inte om de här sakerna så släpper det inte, då ljuger man bara mer för sig själv hela tiden. Och så tänker man “Åh, jag ska nog ha ett uppehåll med!” Och så tror man att om man håller uppe så blir man mindre nervös efter två månader och skjuter bättre igen. Nae, bullshit. Bearbeta hjärnan.


Marcus nickar instämmande längs hela vägen.


Jag säger adjö till Team Nygren och vi skiljs åt. På vägen hem från tävlingen där vi träffades tänker jag mycket på mina resultat under dagen, rentav året, som lämnat mycket att önska jämfört med förra säsongen. Jag känner mig stärkt och känner att jag har hittat ett fokus att jobba vidare med även om det handlar om precision och inte milsnabb. Jag ska lita på att jag kan, att ammunitionen fungerar och att vapnet fungerar. Självsäkerhet är ledordet.


/


Stefan

Pistolskytten liten.png